Jun 212016
 

Fast i huvudet, ingen kontroll. Tankar som tar över livet och jag vet inte vad jag vill eller inte vill.

Har jag tappat bort mig själv eller kan jag lösa detta?

Det är inte konstruktivt, det är inte givande. Men jag vill lära mig något av det hela. Det är bara problemet att det inte motiverande när jag inte ens kan förnimma ljuset i den mentala tunneln.

Kan inte prata med någon heller, särskilt när jag själv inte ens förstår vart jag skall börja.

Vill bara fly, stänga in mig någonstans, lämna allt bakom mig och låtsas som att inget har hänt. Men det är inte en lösning, det är bara mental lathet.

Trodde allt var bättre än vad det är, jag har nog lurat mig själv bara.

Aug 142015
 

Intressant nog så känner jag en lust att skriva ner tankar igen och jag tror det beror på att jag inte pratar med den person i mitt liv som jag alltid pratat mest med de senaste 4 åren. Helt plötsligt så hörs vi inte av direkt och jag blir utanför.

Tror direkt att jag gjort något, vilket jag anar att jag inte gjort men likväl så kommer tankarna fram över det hela. Känner mig typ.. övergiven? Vilket gör mig mest ledsen att jag känner så, jag har ingen rätt alls i världen att få vara en del av någon annans liv. Det är inte andras skyldighet att inkludera mig i vad dom gör eller inte gör eller tänker på. Men ändå blir jag ledsen över det hela.

Jag blir dock mer ledsen över att jag känner så än hur det känns när jag känner känslan. Känner mig inkräktande och kvävande som frågar hur det är och vad som händer, men jag försöker inte pressa eller vara en stalker. Jag försöker syssla med annat som får mig på andra tankar. Vilket verkar mest vara dokumentärer och världens misär.

Bloggen har väl varit ett bollplank för mig i många år, dokumentation på min idioti som jag kan “skratta” åt i efterhand. Eller kanske lära mig något om mig själv när jag läser saker med äldre ögon. Inser att jag kanske har lagt över massvis med ansvar på andra genom att prata om mig själv med dom än att försöka lista ut det själv.

Nu är jag tillbaka på den plats i livet där jag inte pratar om mig själv med någon och bloggen vaknar till liv.

Det känns inte hälsosamt.

Snart flyr jag till Jämtland, funderar på att klippa all kommunikation med alla och bara skita i allt. Tack och lov för inaktivitet på bloggen, tvivlar på att särskilt många läser detta numera och jag länkar inte det vidare. Men mest skönt att skriva ner något igen.

Jag gör inte mitt liv lättare genom att lyssna på mina tankar.
Bah, det löser sig. Jag har ju hela livet på mig.

Aug 102015
 

Snart så flyr jag till Jämtland, skall gömma mig där uppe med hunden i 6 veckor. Läskigt men samtidigt så ser jag fram emot det väldigt mycket.

Jag verkar vara mindre och mindre intresserad av att berätta om mig själv och mina tankar. Blir mer och mer sällan att jag skriver något här, förvisso inte mycket att förmedla längre heller.

Till och med detta inlägg är onödigt och slöseri med både tid och bytes.

Nov 262014
 

Har funderat över att ta bort bloggen, inte särskilt mycket som skrivs i den längre.

Känner mig lite omotiverad att skriva om mig själv numera, även om jag kan vara väldigt duktig på att prata/skriva om mig själv när jag väl pratar med någon.

Just i detta läge så tycker/känner jag en sak men jag agerar på ett helt annat sätt. Inte alltid, men det smyger fram. Det gör mig inte särskilt glad och leder till utdragna tankar på vad jag skulle ha gjort för att fått det mer som jag vill.

Känns som att jag vill försöka få större kontroll över mitt sätt att agera, uttrycka mig och hantera situationer/livet.

Snart 32 och har fortfarande inte gjort något vettigt av mitt liv, är det nu livskrisen skall komma? Inget sug efter sportbil eller 18-åringar med silikonläppar direkt. Jag vill mest stänga in mig och typ slippa interagera med omvärlden.

Jag skall vara glad egentligen. Jag har mat på bordet, tak över huvudet, värme om vintern, vänner som bryr sig och ställer upp för mig, jobb, en hobby och många andra saker. Men jag är inte så glad längre av någon anledning.

Varför är jag inte det för? Vad saknar jag egentligen.

Önskar det vore lättare att förstå mig själv och dessutom förstå andra människor. Jag tror ärligt talat att jag aldrig kommer fungera ärligt och vettigt med andra människor, det kommer alltid finnas en barriär som jag inte kan hantera som gör att jag blir oärlig, inställsam eller en pajas.

Jag ser en ljus framtid av isolation i skogen med djur.

Mar 262014
 

Ännu en gång så spenderade jag 30 minuter på att försöka komma på en vettig titel men insåg efter ett tag att jag inte orkar lägga ner den energin på att ha en “häftig och cool” titel bara för att det skall passa in med inlägget.

Tror jag skall försöka dela upp inlägget i två delar, en del där jag pratar om mig och mitt liv och allt som sker runtomkring i mitt liv och en del där jag bara pratar om mina projekt och tekniska aspekter.

Så, Januari var sista gången jag förmedlade något om mitt liv. Som vanligt så blir det lätt lite dramatiskt när jag skriver något samtidigt som jag funderar och känner saker. Det är intressant att läsa i efterhand och jag känner ibland att jag inte riktigt kan identifiera mig med det hela när jag väl läser det igen.

Det blir i längden ändå någon form av dagbok även om den är mer eller mindre publik, samt i och med att jag lagrar all data själv så hoppas jag att jag kan behålla någon form av data tills jag blir väldigt gammal så kan jag läsa igenom allt i brist på annat och skratta åt mig själv. Det är lite så jag känner när jag hittar gamla texter och projekt från när jag var yngre, jag dör lite inombords men det är ändå lite charmigt.

Jag dras mer och mer mot att vara för mig själv, känner ingen större lust att gå ut på krogen eller träffa större mängder med människor. Jag tycker dock om att träffa vänner fortfarande, men jag har hellre små tillställningar eller möten med vänner jag tycker om och är gärna social. Men jag har märkt att jag inte hör av mig till människor längre, jag jagar varje stund jag kan få av att få vara för mig själv av någon anledning, stänger in mig på mitt rum och läser böcker, lyssnar på musik eller pysslar med något skevt projekt som vanligt.

De personer som mer eller mindre får träffa mig oftast är ändå Ahlbom som jag bor med samt Erika (utöver de personer jag faktiskt jobbar med). Så, om det är någon som läser detta som känner att jag inte tar kontakt med dom längre så är det bara för att jag sakta men säkert inser vikten av att ta hand om mig själv på något sätt. Det kanske är oförskämt av mig men det är så mitt liv ser ut idag.

Började att läsa på om borderline också efter ha fått lite information om det hela skickat till mig, det var sjukt skrämmande hur många olika punkter jag ändå kunde identifiera mig med även om jag inte riktigt platsar in på aggression och att trycka ner folk jag tycker om bara för att må bättre själv. Men självbild och den där dramatiska sidan att se all kritik som ett påhopp osv osv. Vem vet, jag kanske har en hel pärm av diagnoser som är outforskade men som det känns just nu så är det ändå något jag jobbar aktivt med. Jag har ändå en bra psykolog som jag uppskattar att prata med, det är läskigt dock men ändå intressant.

Måste bara tillåta mig själv att typ öppna upp mig mer om mig själv, primärt för mig själv och de som är mig nära i livet.

Så, till projekten i mitt liv just nu då.

Fick hem 15 meter RGB-ledstrips med strömmatning som jag skall gömma bakom hyllorna i vardagsrummet så att det lyser upp fint, insåg att den även reagerade på tv-fjärrkontrollen av någon skev anledning så jag får gömma mottagaren lite så att den inte råkar snappa upp tv-kontrollen.

Fick även hem ett nytt kattklätterträd som är monterat och klart, nästa plan där är att fixa hyllplanet som går mellan träden plus hyllan som skall vara över tvn så att katterna kan klättra fritt lite överallt. Det är kul att göra det häftigt för kissarna.

Har även klistrat upp massor med självlysande saker på väggarna och taket inne i badrummet, så nu är det hur mysigt som helst att duscha i mörkret (jag älskar att duscha med lampan släckt). Planer är att jag skall fixa mig ett badkar till badrummet också, har kollat lite på blocket för billiga badkar eller saker som bortskänkes. Men det är oftast rätt så fula eller allt för “vanliga” badkar. Vill ha en sådan där fånigt djup jävel, men jag gräver vidare.

NAS är igång på riktigt nu! 12.9TB Krypterad ZFS med FreeNAS snurrar fint, och då har jag 22 hårddiskplatser kvar. 6 i primära maskinen och sen 16 i JBOD-chassit som jag fick hem. SAS-expandern rullar på fint när jag stresstestade med 14 stycken 10k rpm-diskar i en ful Raid-Z bara för att se hur det presterade.

Fick igång 10Gbe Fiber på min ESXi också, dock skitdålig throughput. Har laddat in nya drivrutiner men det kräver en reboot och det gör lite ont. Jag skall göra detta när jag fått hem min BBU till raidkortet som jag köpte begagnat på ebay.

Har även köpt ett begagnat Drac4/p-kort till min brandvägg så att jag kan fimpa strömmen på den utan att ha tillgång till den fysiskt. Dock så måste jag styra upp min 3G-relay för det. Funderar nästan på att köra med min NMT-router som jag köpte förra året i Jämtland, den används inte särskilt ofta så jag kan använda den som primär backup-relay 99% av året utöver det gånger det är folk i Jämtland osv.

Har beställt 5m vita led-strips som jag skall montera runt soffan så att det lyser svagt bakom soffan, tror det kan bli riktigt coolt faktiskt. Även funderat på att göra samma sak under soffan. Får se hur jag gör där.

Lyckades även uppgradera min ESXi-maskin med mer ram och cpu, saker som jag haft liggandes på mitt skrivbord i 3 månader. Så nu jävlar köttar den på 72GB ram och 2 x Xeon E5-2420. Det borde räcka ett tag tycker jag.

Får hem en förstärkare imorgon också, så nu blir det vettigt ljud till tvn! Samt att det skall bli otroligt skönt att ha en lite vettigare rigg för att spela musik utan att behöva starta tvn och lyssna på musik via den om man är flera. Skall i samma veva dra det sista av kablarna ordentligt bakom tvn när jag ändå kopplar in den också.

Måste fixa mitt eMMC för min odroid, vet inte riktigt om jag vill köra deras pre-image när det går att installera helt själv. Vill trycka i Debian och ha den windowmanagern som jag vill ha och inte ha tonvis med bloatware pga Ubuntu. It will be fixed!

Tror att min KVM bråkar också som vacum donerade till mitt rackskåp, bilden flimrar och är knäpp. Undrar om det går att flasha bort eller liknande. Måste kika på det.

Skall eventuellt få en Serial Console Server också från jobbet så att jag kan köra seriell kommunikation med alla mina maskiner. Skall bara kicka igång Serial Output på allt så att jag kan komma in där. Vilket underlättar otroligt mycket om nätet bråkar och jag vill kolla på en galen maskin, typ brandväggen.

Varför kan jag aldrig bara ta det lugnt och typ pilla mig i naveln för? >_< Ibland inbillar jag mig att jag är lite rastlös och har svårt för att ta det lugnt. Sen måste jag på något sätt försöka förmedla mina tankar till mina vänner som förlorade sin dotter för inte alls så länge sedan, Nova var en söt liten tjej som dog allt för tidigt. Jag tänker på er. Avé Internet

Jan 262014
 

Sitter just nu och är förbannad utan någon direkt anledning, det yttrar sig i någon form av hopplöshet och destruktiva tankar. Det är något många människor upplever, mitt är inte mer speciellt än andras. Men det kanske hjälper mig att skriva ner det på något sätt, se det i ord än att sitta och typ stirra ner i golvet och försöka på mig någon form av introspektiv analys där jag bara blir mer förbannad på mig själv än att det bidrar till något konstruktivt.

Detta yttrar sig i regel när jag håller på med mina primära intressen, särskilt elektronik. Men kan även slå sig fram när jag försöker lösa något rent praktiskt eller när jag försöker lära mig något som jag i regel har svårt för “Typ, som att förstå andra människor och deras regler samt signaler”.

Jag får för mig att jag skall göra något, så då sätter jag mig ner och försöker förstå vad det är som skall göras och sen börjar jag att arbeta på det. Det är oftast då jag kan mötas av två känslor, den ena är “Aha, jag förstår precis vad jag håller på med!” och så kan jag använda min egna logik för att komma vidare, eller till och med följa en guide helt slaviskt men ändå förstå varför saker och ting skall göras eller inte.

Andra sidan är att jag förstår vad som skall göras, men jag vet inte hur. Oavsett hur mycket jag läser om saker så blir jag bara mött av en gigantisk vägg som jag omöjligen kan klättra över. Vilket gör mig ledsen för att jag inte kan prestera på det sätt som jag vill kunna prestera. Det är ju inte ens för någon annan, utan det är min egna hand jag vill ha på min axel som säger “Good job!”. Men nu sitter jag här, slitit mig i håret över skitproblem som blåses upp och blir gigantiska, vilket gör att alla andra idéer på att fördriva tiden på jobbet blir bara meningslösa och jag sitter här med Tom Waits på alldeles för hög volym samt stirrar på skärmens vaga själlösa lysrörsljus.

Problemet är inte löst, jag kan inte börja med något annat. Blir handlingsförlamad vad det gäller allt som är inom mitt intresse, även om det är något som jag vet är enkelt så tappar jag all form av lust att försöka vara produktiv.

Jag vet att detta kommer sluta inom någon utdragen tidsram, men jag önskar jag kunde vara mer konstruktiv med det hela än att bara identifiera att det är ett problem. Jag har varit så här så länge jag kan minnas, men någon lösning på det hela har jag inte. Problemet kvarstår som jag har reagerat över och i många fall så kvarstår problemet i all oändlighet, eller att jag går runt problemet och löser det med silvertejp eller liknande. Det typ.. fungerar men det är inte alls stabilt eller vettigt. Jag får förvisso ett resultat som liknar min ursprungliga idé men… det är fel resultat.

Ibland önskar jag att jag inte alls hade ett stort intresse för elektronik och dess omgivning, eller att jag bara var en vanlig användare som levde i någon form av ignorans. Att jag hade en vän jag kunde ge mat till när denne var över och fixade något datorproblem som jag lyckats dra på mig. Så kunde jag få vara bra på typ.. asfalt eller något.

Men som vi alla vet som lever i verkligheten, det går ju inte att lösa ett problem bara för att man önskar sig något annat. Jag har dom resurser jag har, jag får lära mig att hantera det på något bra sätt. Tror det första steget är ändå att inte försöka skapa massor med projekt. Utan om/när jag väl får för mig något så sätta mig ner och fundera över om jag verkligen vill genomföra det hela, om jag kan ens slutföra det hela. Vad jag måste göra och inte göra, hur mycket tid skall avsättas och sådant. Bara frågan om mitt NAS är ett projekt som jag funderat över otroligt mycket, jag är dock lite orolig över att jag skall ta mig vatten över huvudet när jag väl sätter mig ner och meckar med det hela. Jag har ändå funderat i 1.5 månad nu över vad jag skall göra fast jag har haft i princip all hårdvara liggandes.

Har faktiskt börjat skjuta upp saker väldigt mycket nu inser jag, har haft massor med projekt men jag låter bli att göra dom eftersom jag har insett att det antagligen kommer vara svårt och krångligt samt att jag antagligen inte kommer lyckas ändå så.

Jag är nog redan på väg åt det håll som jag ändå kände skulle vara någon form av första steg.

Livet är krångligt, min hjärna förstör mest för mig verkar det som.

Två inlägg i bloggen på en kort tid, det känns faktiskt mest jobbigt att exponera sig själv så här. Livet var lite lättare när jag var ignorant och levde på all form av bekräftelse, men det är inte så lätt längre. Jag vill för det mesta vara ensam och gömma mig i någon form av tystnad än att träffa folk. Ta semester i 4 veckor och hyra en stuga ute i ingenstans och vara helt ensam, inte ha någon kontakt med någon och bara.. vara för mig själv. Det låter lockande.

Whine whine whine, jag bara klagar och klagar.
Nu skall jag plundra matmaskinen på jobbet efter något farligt och onyttigt

Jan 232014
 

Long time no see kära virtuella dagbok. Tänkte att det kanske kunde vara bra att skriva något här igen. Tänkte även dela upp inlägget i två sektioner, en där jag skriver lite om livet och tankar och den andra biten där jag dokumenterar mina projekt och idéer.

Vad har egentligen hänt sedan jag skrev sist.
Jag träffade en psykolog som visade sig vara mer en biologisk motsvarighet till en diktafon, han repeterade det jag sa och frågade mig “i mina ögon” dumma frågor. Jag förstår självklart att det finns någon form av “default”-hantering av nya kontakter och sådant men inte när det är något som sker varje gång att man bara repeterar det jag säger.

Det var aldrig bokstavligen det som repeterades, men det var precis samma sak som jag fick tillbaka. Aldrig några egna tankar om det hela, bara påminde mig om vad jag själv precis sagt. Jag accepterar detta självklart första mötet då man skall ändå på något sätt knyta en kontakt med varandra, jag förväntar mig inte att någon magiskt skall ske där personen bara trycker på en knapp och helt plötsligt så får jag vingar och en småtrasig käpp.

Men andra gången så var det samma sak igen, i en hel timme ännu en gång så repeterades det jag pratade om. Jag fick ingen respons, det var bara oinspirerande och gjorde mig mest irriterad samt ledsen. Sen blev jag nästintill förbannad över den mest idiotiska frågan “Vill du fokusera på att må bra eller fokusera på det som är dåligt”.. Alltså, jag är väl där av en anledning? Inte sitta och älta det som är dåligt utan att jag ville utvecklas.

Tydligen så är detta vanligt att fråga människor i sådana situationer, just för att personen i fråga skall känna själv att den är där för att vilja hjälpa sig själv osv. Det är väl lite intelligentare än så förstår jag.. Men jag blir galen på den frågan, för mig blir det uppenbart jätteidiotiskt och jag hakar upp mig på det. -_-

Jag skickade ett sms till människan sedan och skrev att jag ville säga upp våran kontakt och förklarade att jag inte riktigt kände den personkemin mellan oss. Det svar jag fick tillbaka var “Ok! Jag skickar räkningen och meddelar vårdcentralen om det”.. Inget mer? Inte ens nyfiken på varför jag kände som jag kände? En så sjukt oinspirerande människa verkligen. Hoppas dock att det fungerar bättre med andra patienter.

Idag så har jag kontakt med en annan som kostar bra mycket mer men jag blev tipsad om henne och my god, kände på något sätt att vi hade väldigt bra kontakt och det kändes riktigt bra efter bara första gången. Även om inget är “löst” i mitt liv direkt så kändes det ändå väldigt givande att få prata med henne, hon gav feedback, egna åsikter. Frågade mig om saker i mitt liv och var väldigt drivande än att bara sitta där och se ut som en rumstempererad gummidocka. Jag tror på att det kan bli mycket bättre denna gång, även om det är mycket dyrare så känner jag ett bättre förtroende.

Utöver just min skakiga kontakt där så har mitt liv varit rätt så odramatiskt, jag har varit rätt så duktig med att inte utsätta mig för konstiga situationer. Jag jobbade hela jul och nyår vilket gjorde att jag var upptagen med det. Jobbade dessutom 5 veckor natt i ett svep, även om jag var ledig under helgerna så var jag tvingad att leva nattetid. Blev inte så mycket sociala kontakter med andra människor utöver ett fåtal människor.

Nu jobbar jag äntligen mitt vanliga schema igen så det betyder att jag kan få se solen lite mer “när den väl behagar att titta fram”.

Jag lyckades utsätta mig för en situation och kunde vara ärlig om det redan dagen efter, det kändes som ett framsteg på något sätt även om det hade varit vettigare om jag inte utsatt mig för situationen från början. Livet är krångligt och hur man skall agera och bete sig med sig själv och med/mot andra människor.

Nog om det och mina tankar.

Rent tekniskt, vad har hänt.

Jag fick hem mitt 32U-rackskåp, det var skadat i frakten men det var mer en skönhetsmiss än att den inte fungerade längre. Lite störande dock, men fint blev det.

Har suttit och skissat och funderat över hur jag skall jobba med mitt nya NAS och dess lagring istället för att slänga mig in i det bara så där och göra något halvdant. Så jag har suttit i över en månad och bara varit teoretisk, börjar undra om jag någonsin kommer fixa maskinen rent fysiskt eller om jag skall bara fundera över hur jag skall göra i all oändlighet. Jag är inte särskilt bra på att vara teoretisk har jag märkt, jag kommer inte särskilt långt utan jag fortsätter i all oändlighet och gör inget vettigt istället.

Jag har införskaffat mig ett JBOD-enclosure för 16 disk som jag skall koppla in i mitt nya NAS också, vilket kommer ge mig totalt 28 hårddiskplatser. Jag kommer att kunna lagra hur mycket idioti som helst! Frågan är då om jag skall göra flera volymer med Raid5 eller en gigantisk Raid50. Skall jag köra LVM med kryptering på det hela eller skall jag skita i det helt och hållet? Vill jag ha möjlighet att kunna expandera mina volymer eller vill jag köra på statiska storlekar?. The questions.

Har även skickat en förfrågan om att få nätverksuttag installerat ordentligt i vardagsrummet, mitt sovrum och Ahlboms sovrum. Jag kan göra det helt själv självklart, men om det inte var allt för löjligt dyrt med installation och material så skulle jag gärna betala för det så att något företag med alla resurser och sådant fixa det åt mig. Snyggt dragna lister, vettiga hål och allt det där. Jag lär ju inte flytta de närmaste 5-10 åren så då kan jag göra det ordentligt. Det skall ju dras till rackskåpet och patchas in där.

Är även på jakt efter en vettig 19″ KVM, helst en sådan där cool “men skitdyr” 1U utdragbar skärm med tangentbord + KVM till den. Men det lär jag inte hitta bara så där, så att ha en skärm på racket får räcka tillsvidare antar jag. Hittade dock söta 3U-enheter med en väldigt liten skärm i. Också väldigt dyr självklart så det är bara något jag dregglar lite över.

En kort lista smidig lista på mina pågående projekt och idéer:
1. NAS, HP DL180 G6 skall konfigureras tillsammans med mitt JBOD
2. Fujitsu Primergy TX200 S7 skall få en till CPU och 32GB mer ram. “Ligger på skrivbordet”
3. Flytta all hårdvara till racket
4. Fixa kablaget till racket
5. Modda in skärmen till SL-RaspberryPi-enheten i racksidan istället för hallhyllan
6. Skaffa liten USB-skärm och tempgivare till RaspberryPi för att kunna monitorera tempen i racket
7. Fixa min Split Horizon för nihplod.com på min DNS och fimpa int.nihplod internt
8. Se till att IPv6 hemma fungerar mer smärtfritt, har inte några problem idag direkt dock.
9.. mer och mer och mer…

Jag har så många fler projekt insåg jag, skall nog lugna ner mig lite med det hela.

Livet är faktiskt inte så dumt just nu, jag mår ovanligt bra och det känns som att det går åt rätt håll numera. Vem vet, det blir nog en bra människa av mig till slut! =)

Oct 152013
 

Förra inlägget så skrev jag att jag avslutat mitt konto på Darkside, idag så vill jag berätta att jag är tillbaka igen. Jag växlar allt för mycket med vad jag vill och inte vill känner jag.

Fast mycket var ändå för min egna del, jag ville mest se för mig själv om jag klarade av det. På samma sätt som jag har klarat av andra saker den senaste tiden.

Det första som i princip hände var att jag uppdaterade min presentation till en lite mer ärligare text om hur jag uppfattar mig själv

“Jag är inte så fruktansvärt intelligent som jag ändå försöker framställa mig själv som, bara för att jag slänger med konstiga ord och kreativa meningar så är jag rätt så mentalt lat och fast i den praktiska världen. Det finns dom som faktiskt uppskattar mig som individ men dom har haft åratal där dom härdats av ett intensivt umgänge med mig.

Jag är rätt så krånglig att umgås med när man väl orkar lära känna mig. Rent ytligt så är jag både bitter och snäll.”

Detta genererade en nyfikenhet hos en främmande människa som frågade vad som var så krångligt med det, vilket fick mig att svara ovanligt ärligt och öppet om hur jag fungerar. Fick ingen vidare respons över det men det är lite irrelevant. Det som var viktigt för mig var att jag ändå beskrev en del av mig på en väldigt privat nivå för en vilt främmande människa. Om jag kan göra det med någon jag inte känner så känns det som att jag går i rätt riktning.

Det är mycket som hänt den senaste tiden i mitt liv, jag bor inte längre i Husby med Erika utan jag bor i Sundbyberg med min vän och arbetskollega Ahlbom. För de som inte riktigt vet så är jag och Erika inte längre ett par (Vilket jag ifrågasätter nu om det ens är någon som läser bloggen längre, det känns lite egocentriskt att tro att jag kan förmedla sådana här saker till omvärlden och förlita mig på att jag har berättat för alla)

Men oavsett så är det som det är, ett gemensamt beslut baserat på händelser som jag inte är stolt över. Jag och lögner verkar ha svårt att släppa taget om varandra. Det viktigaste som finns just nu är att jag får behålla Erika som min närmaste och bästaste vän. Så länge som det går..

Utöver det så försöker jag jobba på mig själv och min självkänsla, har tagit kontakt med vården för att kunna få prata med någon form av Psykologisk mottagning i och med att jag inser att jag har en del issues jag känner att jag vill ta tag i, saker jag vill förstå, tankar jag behöver hjälp med. Har varit otroligt duktig på att tro mig vara starkare rent mentalt än vad jag egentligen är. Inte så att jag ger folk en chans att se hur jag egentligen mår rent psykiskt heller då jag alltid skall vara den där glada, starka, roliga Nippe.

Det är enkelt att dölja sin psykiska ohälsa när man gömmer sig bakom ett elektronikprojekt och inte hör av sig till någon.

Nu känner jag att det börjar bli lite väl privat men det är ändå skönt att skriva lite, för mig själv primärt. Bara det att jag vill försöka förmedla lite om mitt liv till människor som ändå betyder något för mig och jag uppenbarligen betyder för dom.

Amöbafontäner….

Jul 262013
 

Jag avslutade mitt medlemsskap på Darkside igår, det känns faktiskt väldigt befriande. Jag gjorde inget där utöver att klicka på människor och vara passiv. Lite som när jag satt på Helgon, slutade mest med att jag bara slöklickade och inget hände på flera år. Alla som jag hade kontakt med på DS eller Helgon är ändå människor som jag har kontakt med på andra sätt. De som jag inte har kontakt med på andra sätt sörjer jag inte så värst.

Skall pröva att utmana mina neurobiologiska drifter i ett års tid för att se hur jag fungerar som människa och på något sätt bevisa för mig själv att jag kan ha kontroll över saker och ting. Vi får se hur jag reagerar.

Tittade på Homelands S02E02 igår med Erika och hennes far, det är riktigt spännande i serien.

Livet går framåt och allt är bra.

Kanske kan få ett PCI-E Dual SFP+ NIC 10Gbps av en kamrat som verkar ha ett par på lager på sitt jobb. Skulle vara kul att pimpa upp min ESXi med 2 x 10Gbps Fiber i LACP.