Jan 102005
 

Personliga Egenskaper:
Falsk
Likgiltig
Deprimerad
Rädd
Falsk Självsäkerhet
Falsk SJälvkänsla
Falsk Charm
Ensam

Jag och karin pratade lite. själva samtalet var först trevligt och mysigt. och sen vart det bara fel.
Hon sa iallafall att jag var en besserwisser som är rädd för att visa mina känslor. Och jag håller med henne. Jag är rädd att visa vad jag känner och tycker i rädslan om att bli utstött. Att inte vara nippe. utan att vara bara där den där… Jag har för mig att jag har dryftat detta tidigare i något annat dagboksinlägg.

Det handlade om att jag inte tyckte om att ta en massa plats i sociala sammanhang och trycka ner folk och göre dom till löje bara för att visa att jag är mycket ”smartare” än dom. Jag är inte värst intelligent vad jag har märkt. Det e lite tråkigt.

När jag var liten så önskade jag att jag skulle bli lång och ha större fötter. ^_^
Nu e jag visserligen bara 190. Men det e över medel. Och jag går omkring på usa’s gamla hangarfartyg.
So far so good. men ngt föll inte in i den önskan. jag vill bli smart. Det vart jag inte. jag vart bara egocentrisk. Eller nja..

Först var jag väl rätt ok ändå.. jag visade folk vem jag verkligen var. Det är alltså en kille som är tyst mestadels utav tiden och sitter och tänker hela tiden. på saker som han finner relevanta då för stunden. Jag var mycket mobbad under den tiden. För att jag var just den dära lilla tjockisen som inte sa något. Jag var bara tyst. Dom slog mig och dom spottade på mig och dom kallade mig saker. Jag satt kvar där på bänken. Där jag nästan alltid satt och tänkte eller läste. och jag gjorde inget. Eftersom jag är likgiltig. Jag brydde mig inte om livet då. Jag gör nog inte det nu heller.. Många gånger har jag drömt om att få dö. Eftersom jag inte vet hur det är att dö. Jag vet bara hur det är att leva. jag tycker om mina vänner, det gör jag verkligen. och jag hoppas dom tycker om mig. Eftersom det e nog bara en fasad dom tycker om. Dom som har kommit igenom fasaden för att se vem jag egentligen är har gått. Dom gick på en gång.

Där i ligger rädslan av att vara själv. Att bli utelämnad när jag kämpat så mycket för att ha vänner. Om mina vänner är glada för att jag finns så kommer jag att finnas för dom. Är dom inte glada att jag finns så har jag ingen anledning att finnas. Att vara den jag egentligen är inför alla mina vänner är nog förödande. Då dom flesta kommer att överge mig. Nu säger jag inte att alla kommer att försvinna. Men dom flesta. Majoriteten kommer då att gå.

Nu vill jag ju inte komma och säga att jag är en komplicerad person och mår så dåligt att folk inte klarar av det. Utan varför lämnade mig var för att jag hade sån liten respekt för livet. Eftersom jag inte uppskattar mitt liv så har jag ingen respekt för resten. Jag har dock respekt för mina vänner. för att det är personer jag tycker om att göra glada. men resten. Dom skiter jag totalt i. Tyvärr. jag är sådan.

Karin tyckte att jag skulle våga öppna mig för mina vänner. Varför skall jag våga det egentligen. Jag mår dåligt. Ja.. men jag kommer inte dö än utav att hålla allt inom mig för att bespara mina vänner allt. Om jag håller mig på min kant och är den folk är vana med att jag är så kommer livet att gå vidare.. Folk kommer bli mina ovänner och vänner. Jag kommer att finnas i folks liv ett tag eller kanske en längre tid. och till slut. Så dör jag. Av ålder. Av Sjukdom. Av en olycka. eller kanske rentav dödad. Dock kommer jag att försvinna tillslut. Och folk kommer ha minne utav en glad skit som skrattar med sina vänner. inte en deppig fan som sitter och beundrar skoputsen på kängorna..

Och om jag blir den dära likgiltiga personen som inte bryr sig så mycket… Så kommer jag få väldigt få nya vänner. Vänner kommer att försvinna från mig. Det kommer finnas några kvar tills den dagen jag dör. Iofs så kunde det gå det med. Det e mindre folk som kommer att komma ihåg mig till slutet då.

Men jag säger så här. Om datorn fungerar. Varför öppna upp lådan och börja mecka om i den för att man kan..
Om jag fungerar med andra… varför skall jag in i mig själv och börja mecka med mig och sedan ändå få ett dåligt resultat utav det.

Jo vad händer om jag fixar iordning mitt liv. jag blir en ”normal” person som tycker om livet. jag kommer ha förlorat alla mina vänner till slutet. jag kommer vara en glad person som uppskattar allt. Dock kommer jag bli deprimerad igen. eftersom jag inte har någon social kontakt igen.. och där börjar den onda cirkeln..

Lite cyniskt kanske. men sådan är jag.. Och denna dagbok är inte ”tyck synd om mig” utan den är mer för mig själv där jag vill skriva och förklara för mig själv om vad jag tycker och tänker och varför jag tänker så.

karin.. Jag tycker mycket om dig. jag förstår bara inte varför du tycker om mig. Nu är du vet att jag är en ocharmig, osjälvsäker och egentligen inget självförtroende och jag är bara en normal deprimerad lallalare som inte vågar visa vad jag känner.

jag visade vad jag kännde för dig. Och då fick jag tillbaka att du hade hittat någon annan. Det e rätt komiskt ändå det där. Men jag kommer att alltid att överleva. På mitt självdestruktiva morbida sätt.

Jag skall sluta skriva nu. Det känns bara som ett sätt att säga att man egentligen är bättre än alla och så… Det är jag inte. Det vill jag faktiskt be om ursäkt för. Om du någonsin blivit nedtryckt eller kännt dig mindre värd än mig så ber jag om ursäkt.. det var inte meningen. Meningen var att jag skulle bli omtyckt. man tror att vissa saker sker på vissa sätt antar jag.. vem vet.. jag funderar på att tona ner mig istället bland folk.. Vara lugnare och bara chilla istället. Finnas för mina vänner. och kanske prata med enskilda personer om hur jag kanske mår. Vem vet.. det kanske är ett steg till en ny personlighet.. Min riktiga. Men den som lever får se. Det kanske tar ett år.. det kanske tar 50 år. Vilket skägg jag kommer att ha om 50 år…

jag vill kunna skratta när jag är själv dock. Det är väldigt sällan jag ler när jag är ensam. Det hade varit kul om jag kunde vara glad utan att andra skall kunna se på.. jag var glad förut. När jag trodde att hon ville ha mig. men det sprack..

jag tror jag har kommit på varför jag är sådan här nu…

det handlar om kärlek. och nu pratar jag inte om vanlig kärlek mellan två partners…
jag tänker mer på när man är liten. Pappas fru slog mig. Varje dag. Kallade mig saker. Spottade på mig. Det kunde jag ta. Det gjorde ont.. innerst inne. och utanpå med för den delen. men det som gjorde mest ont. Var att pappa inte sa något. Han gjorde aldrig något. han bara vände bort blicken. När hon var färdig med sitt utbrott så såg han på mig med sorgsna ögon. Gud vad jag hatade honom. Varför kunde han inte säga ifrån. är han likadan som mig. Rädd att bli lämnad själv. När jag sedan flyttade till Mamma.. då vart det inte bättre. Morsan tryckte ner mig istället utan att slå mig. Och behandlade mig oftast som luft. som en liten slav som skulle göra allt åt henne. Laga mat, städa, diska, tvätta, dona o fixa.. Så är det fortfarande. jag vågar inte säga emot. För att då kommer hon inte älska mig längre. När jag väl finner kärleken så blir jag så kär… jag blir så kär.. och det funkar aldrig. jag blir nekad. med så underbara anledningar. som alltid gör ont. nej jag har hittat någon annan, nej jag har kommit på att du inte är min smak, du har konstiga vänner, du är en för bra vän… Underbara små anledningar till olycka. men jag vill inte skylla på min far. jag vill kunna skylla på mig själv. Eller dumma människor. Jag kan inte. Far stod bara och tittade.. Han fanns aldrig för mig.

jag var alltid ensam. jag vill inte vara ensam. jag är inte ensam idag. varför måste jag ändra på mig.. jag mår ju bra med mina vänner.. eller jag mår bättre iallafall. jag mår inte skit som jag annars gör.
Nu kommer folk tror att jag e dum i huvudet. Dom som läser iallafall. eftersom jag alltid är glad när jag träffar folk. Nu kommer du tycka att jag e dum. eftersom jag oftast är falska emot dom då… jag spelar oftast bara glad. det är lättast så. för då är dom glada. Nu skall jag inte komma o säga att jag aldrig är glad. det finns dom stunderna dom med. Men dom kommer lite väl för sällan för att jag skall kunna säga att jag är en glad person..

just nu önskar jag att jag kunde ta livet utav mig. Liksom slippa detta… Försvinna när man är på topp. Så att säga.. Vara den glada skiten som alltid skrattade och hittade på saker. det vore rätt nice.. kan jag göra det.?.. ne.. varför skulle jag kunna.. då blir jag ensam igen… tror jag. jag vet inte. Hmms.. men ändå.. Morsan har åkt till läkaren för att kurera sig.. hon kommer tillbaka om ca 2 timmar… på två timmar. vad kan man hitta på den tiden… jag kan ju alltid försöka kortsluta mig själv med trefas sladden… 480 Volt rakt igenom hjärtat eller ngt. Men det e så omständigt och då kommer propparna att gå och morsan kan inte byta proppar.. hon e för dålig..

Rakblad och handlederna. En gammal och beprövad metod. sätta mig på trappan och skära längs ådrorna på underarmen och låta det flöda. Det blir inte smutsigt inomhus och morsan behöver inte städa.. hon behöver endast ringa ambulansen som kan hämta min döda kropp. eller om jag hänger mig.. kan knyta fast ett rep inne i rummet och hoppa ut från fönstret. Risken är att jag åker in i det andra fönstret och krossar det…men man anpassar repet så pass att man inte åker in i det andra fönstret så torde det gå bra… jag har ju starkt rep jag med… och repet kan man skära ner. och det blir inga blodfläckar någonstans.

jag kanske skulle ta och våga.. det vore rätt skönt.. undrar hur det känns att bryta nacken… om det gör jätte ont eller om du bara knakar till… nyfiken och längtan.. till att vara känd som en bra människa som är glad..

Nu skall jag nog sluta… jag skall fundera lite.. Och bara tänka.
Vi får se vem som får se mig ikväll.. Ni… eller kanske morfar. Morfar var snäll… Honom tyckte jag om.. saknar morfar… om livet efter livet är som folk säger så kanske jag kan få träffa morfar igen.

Nihplod

eller för dom som inte egentligen vet..

Karl-Erik Christoffer Löfstedt.

Syns… *kramar om alla*

 Leave a Reply

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

(required)

(required)

Notify me of followup comments via e-mail. You can also subscribe without commenting.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.