Idag är en dålig dag för mig. Morsan och jag har bråkat nu. igen. som vanligt. Som vi alltid gör. Vi har bråkat nu konstant i 3 veckor lite drygt. Det börjar bli jobbigt.
Först fick hon inte huset i enköping som hon ville ha. så då var det mitt fel av någon anledning.
Sen skiter sig allt med sociala och jag blir utskälld av dom för att jag beteer mig på ett sätt som dom har hittat på. Morsan tror på dom. Och det är mitt fel. Morsan mår själv bara sämre och det är mitt fel för att jag stressar upp henne genom att göra dom saker jag gör tydligen.
Hela mitt liv är ett misstag känns det som. Ibland så önskar jag att jag kunde bara ett problemfritt liv och bara njuta utav att jag finns.
Men tydligen så finns inte det som ett ord i min värld. Jag är tacksam för dom vänner jag har som verkligen ställer upp på mig.
Annars… så mår jag rätt dåligt just nu. Jag tänker för mycket på saker.. Saker som hänt och säkerligen kommer att hända. Jag önskar ibland att jag bara kunde gråta. Det skulle kännas så.. befriande. Det händer nästa aldrig. Inte när det gäller mina föräldrar.
Alla dessa år som min fars fru slog mig och han bara tittade på utan att göra något fick mig att sluta gråta bara för att visa att jag kunde ignorera dom med. Alla dessa år som min mor har kallat mig saker. spottat på mig. klappat till mig. hotat mig… så har jag inte gråtit.. för att visa hur likgiltig jag är. Dom hatar mig för det.
Mor säger att hon älskar mig. Nej.. Hon älskar det faktum att jag gör som hon säger och hon får pengar utav mig för att kunna betala sina sjuka räkningar och konstiga saker hon handlar.
jag vill bara komma härifrån. Leva mitt liv. med mina vänner.
jag orkar inte ta en massa plats hella bland folk. Jag vill bara.. vara. Inte störa någon annan. Utan bara vara.
Winterkälte skriker i mina öron och jag älskar det. öronen skriker utav smärta för att jag har för hög volym på. Allt för att inte höra morsan om hon ropar… Jag orkar inte med detta. jag orkar verkligen inte med mitt liv just nu. jag skulle så gärna vilja bara ta den ”lätta” utvägen. Hur simpelt det skulle vara. Visserligen. mina vänner skulle bli ledsna. Det är klart. För jag är ju nippe. En av deras vänner. Han den där ringen. men man glömmer så lätt. Det kanske tar några månader och sen tänker inte folk mer på mig. Det vore så smidigt. Så enkelt. och så fegt. Här sitter jag och pratar med mina vänner och annat löst folk och säger åt dom att självmord inte är den bästa lösningen. Att livet är värt att levas. Och så sitter jag och längtar efter mörkret. Gud vad patetisk jag är.
jag vill inte dö. Jag vill bara slippa.
jag dricker utav min Glocken. och tänder en cigg. och ökar min dagliga dos av dödlighet.
Glocken = Aspartam ~ Cancer Framkallande.
Tobak = Massor Av Kemikalier ~ Cancer Framkallande.
Jag driver mig sakta emot en långsam och plågsam död. En död som jag förtjänar. i mina ögon sett..
Åh.. Hack//Sign OST… vackert… Vacker musik för min öron.
jag är ensam på mitt rum. Jag är ensam i mig själv.
jag verkligen avskyr mig själv just nu.
Det är inte mitt fel allt som har hänt. Nej.. det vet jag. Men det är mitt fel just nu att jag inte gör något åt saken.
Jag fryser. Det är kallt. Jag har ont. Det svider. Allt gör ont. Ensamheten är oändlig. En ofantlig tidsrymd av depressivitet.
jag hatar mig själv
jag älskar er alla
Var lyckliga för det ni har. Och det ni kan få.
Jag kommer aldrig att få det jag vill ha.
Och jag har aldrig varit lycklig över hur jag levt.
Vad har jag. Som är så speciellt.
jag har en förstående tanke. Som förstår andra. Jag bryr mig om alla andra.
För jag hatar mig själv