Med risk för att trötta ut folk eller eventuellt skapa bestående men så hänvisar jag er till newgrounds.com istället för denna dagbok. den täcker en hel helg och en skadad persons psyke som har filosoferat över negativa saker som sker…
Tragisk och patetisk. Men tankar är tankar..
Jag älskar mina vänner och vill icke göra er något ont…
22:48:26 09/23/05 Fredag
Fredag. Nyss hemkommen till enköping. Det är relativt bra mellan min mor och mig just nu. Men jag vet hur det kommer att bli senare i helgen. Vi kommer att gå varandra på nerverna som vanligt. Det är jobbigt. Det har alltid varit jobbigt mellan oss. Vi kan inte vara i samma rum en längre tid, eftersom hon alltid har något att klaga på. Det gör mig ledsen eftersom jag aldrig vet vad hon skall hitta på härnäst. Hur skall jag lösa mitt liv egentligen. Jag sökte jobb idag som tidningsbud nattetid. Jag måste ha mig ett jobb för att kunna hitta någonstans att bo. Jag måste hemifrån, bort från mor. Bort från allt tror jag. Mycket av hur jag beteer mig mot andra bottnar i hur mor och jag lever. Jag har alltid varit hennes lilla personliga slav som måste göra det hon säger. Visst, hon är sjuk och så. Men jag måste alltid hämta allt och göra si och så. Det sliter på en. Jag blir likadan emot andra. Styr och ställer och bossar. Ser mig själv över alla andra så som mor ser över mig. Jag vill få ett slut på allt. Jag måste få ett slut på allt.
Jag sitter i mitt rum. Månen är gömd bakom molnen så jag kan inte gå ut och njuta utav det. Väggarna skallrar utav ljudnivån och jag är ledsen. Så där påtagligt ledsen. Tankarna far runt i huvudet och jag funderar på vad jag har gjort utav mitt liv. Hur jag skärmar av mig från folk och visar bara någon påhittad sida som egentligen inte är jag. Eller.. vem är jag. Hur är jag egentligen. Det var så länge sen så jag kommer inte ihåg hur jag är. Vem kan locka fram mig?. Jag har funderat så många gånger på att försvinna för evigt men vad hjälper det. Ingen kommer veta vem jag var. Jag vill inte försvinna. Jag vill bli funnen. Jag vill finna mig själv.
Gud vad tragisk jag är.
Louis Armstrong – A kiss to build a dream on.. Den är vacker. Får mig att tänka på fallout hela tiden. Jag minns när jag spelade det första gången. Det var en verklighetsflykt. Hela mitt liv är en verklighetsflykt tror jag. Jag måste fan söka upp en hjärnskrynklare tror jag. Jag är fan inte psykiskt stabil. Så fort jag blir ensam så blir jag tragisk och patetisk och tycker en massa synd om mig själv. Varför gör jag inget åt det då. Varför tar jag inte tag i mitt liv och ordnar upp det. Är jag rädd. Eller är jag bara lat. Eller vågar jag inte säga nej till mor i rädsla av att bli oälskad?. Eller har jag bara ingenstans att ta vägen om jag säger ifrån. Det är många frågeställningar som finns.
Sandra fick inte behålla sin lägenhet. Det var skit det. Hon trivdes där, väldigt mycket. Jag med. Det var hemtrevligt att komma dit. Att alltid ha en plats som man kunde fly till. Jag önskar och hoppas att det kommer något nytt inom kort.
Fan. Alla har värre problem än mig och ändå så sitter jag och beklagar mig.
Jag kan ju göra något åt mitt liv men jag gör inget. Jag väntar på att något skall ske utav sig själv bara verkar det som. Jag är fan lat. El Comedia de Nihplod. Den tragiska mannen. Pojken. whatever.
Jag fryser, det är kallt. Logiken slår till igen. Och som vanligt så orkar jag inte göra något åt det. Elementet är 4 meter bort och det är jobbigt att röra sig när man sitter bekvämt. Latheten slår till även den. Vilket I-Landsproblem.
Jag har funderat på hur jag skulle ha varit som person om jag bott kvar med min far och hans fru. Visst. Hon hade säkert slagit mig vidare tills jag hamnat i tonåren. Men jag hade kanske vågat stå på mina egna ben och göra något av mitt liv. Allt kanske hade kunnat varit bättre för mig. Eller så kanske det hade varit sämre. Jag hade kanske blivit en våldsam person som var ute och slogs och söp och varit absolut ingen trevlig person som jag oftast är idag. Men jag vet inte. Pest eller Kolera. Fysisk eller psykisk misshandel. Jag vet fan inte vad som är värst. Jag hade ju säkert kunnat slagit tillbaka en vacker dag med farsans fru.. Men morsan får mig att känna mig värdelös. Knappt värd skiten under skorna. Och sen helt plötsligt så är jag det bästa som skett henne. Om hon bara kunnat hata mig och varit sådan emot mig hela tiden så hade jag kunnat klarat det. Då hade jag vetat att hon inte älskar mig och bara ber mig att fara åt helvete. Men det är det där att hon växlar hela tiden. Allt är så underbart ibland och bara så skit ibland. Vad kommer härnäst är det man undrar. Kommer hon vara glad eller inte. Kommer hon säga att jag är dum i huvudet och anklaga mig för massa saker eller skall hon bara ge mig en kram och fråga hur dagen har varit. Farsans fru hade bara slagit mig och sen hade det inte varit något mer än det.
Jag vet inte. fan.. skit liv.. Jag har så många vänner som tycker om mig. Hade jag fått som jag velat så hade jag träffat alla mina nära och kära varje dag och bara umgåtts med dom. Men alla har faktiskt ett liv som inte baseras på mig. Tänk om man kunde ha ett eget ställe att bo på så kunde man bjuda folk till sig hela tiden. Istället för att vara hemma hos mina vänner hela tiden. Jag är en liten periodare känns det som. Förra sommaren så var jag hemma hos Martin hela tiden. Sedan vart det Mackan. Efter det Lowe och senare blev det Frost. Och nu häckar jag hemma hos Peter. Jag typ sliter ut mina vänner. Det måste fan vara jobbigt för dom. Att jag alltid är där. Men vad skall jag göra. Jo.. hitta eget ställe där man kan bjuda folk till sig istället. Jag vill inte att folk tröttnar på mig. Men det är väl oundvikligt antar jag. Så som jag håller på.
Nej jag måste ordna upp detta. Jag måste ordna mitt upp mitt liv. Jag har sökt jobb nu. Har jag tur.. vilket jag hoppas så får jag det. Då kommer visserligen jag inte kunna umgås med så mycket folk men jag kan söka efter en lägenhet. Jag kan kanske skaffa mig någonstans att bo. Så att jag kan bjuda över folk. Så att dom kan komma hem till mig och skita ner istället. Och sova på min soffa. Jag älskar sällskap. Jag älskar människor. Iallafall dom jag tycker om. Men jag tycker fan knappt illa om någon. Men nog om det.
Ge mig din vänskap så kommer jag att utnyttja den.
Hjälp mig så förstör jag dig.
Skit i mig så ger jag dig dåligt samvete.
Hata mig så skrattar jag åt dig.
Anklaga mig så hånar jag dig.
Älskar mig så sviker jag dig.
Ibland känns det så. Jag är nog inte sådan. Men det känns så. Jag skall nog inte bli poet. Det kommer bara att handla om mig. så jävla ego och självcentrerad idiot som söker bekräftelse från alla andra. Säg att du tycker om mig så är jag din för evigt.
Gaah… jag måste fan sluta. Jag blir fan deprimerad över hur tragisk jag är.
*Dagens ord: Tragisk. ”En benämning på hur tråkigt Nihplod kan vara”*
Oh well.. Jag skall självdö i min rätt fina fotölj och titta på Simpsons nu tror jag. Värma lite tår och sätta igång elementet. Ett steg i rätt riktning.
Off me go. Jag återkommer imorgon antar jag när jag skall rannsaka mig själv när jag läser detta offlinemess som jag antagligen inte kommer att publicera eftersom folk kommer tycka att jag är patetisk och egentligen skriver detta för att dom skall säga. ”Men nippe. Jag tycker om dig för den du är. Du har aldrig varit elak emot mig” osv osv.. Ni kommer nog på er senare om kanske 10 år hur dum och elak jag egentligen var emot er. Vi får se.. Framtiden är oviss. Jag skall fan ändra på mig. Jag måste få bort min röv som jag hatar iallafall. måste börja träna igen så att jag kan fan bli tillfreds med min kropp. Magen är väl rätt ok. Men min baklast är fan…. Tragisk.. =)
Nej.. nu blir det fan en cigg och lite Simpsons. Ahh just det.. X-Flat is teh sH!t.
22:59:17 09/23/05
——————————————————————————————
23:16:47 09/24/05 Lördag
Det är mycket som stämmer i gårdagens babbel har jag märkt. Andra saker känns mest som att jag letar efter uppmärksamhet. Jag vet inte… Shit alltså..
Dagen i all ära. Gårdagen var ju bra mellan mor och mig. Idag däremot. Gissa vad.. Vi bråkade som vanligt. Eller rättare sagt. Hon tryckte ner mig igen, och skällde på mig och kallade mig dum i huvudet och värdelös. Gud vad det slår. Det får ju mig inte att må mycket bättre. Och dom få gånger jag pratat med henne om det så har hon hamnat i någon sorts försvarsposition och menar på att det är bara jag som inbillar mig och i själva verket är endast jag som gör fel. Hon är ofelbar. Vilket jävla cp hon är. Visst, det kan vara svårt att erkänna att man har fel. Jag får ju förfan göra det hela tiden. Men hon. Icke.. Iallafall. Jag har byggt mestadels idag iallafall. Gjort det hon sagt åt mig och bara slavat runt efter hennes pipa i tron om att hon skall sluta anklaga mig. Det fungerar delvis men ibland så hittar hon på något som hon egentligen har gjort men tydligen har glömt och anklagar mig för det istället. Men iöverlag så har dagen gått smärtfritt. Och nu ter sig dagen till sitt slut. Vilket är mycket skönt faktiskt. Får vad se vad som sker imorgon. Ännu är icke helgen slut för mig. Imorgon får jag åka hem till stockholm igen och oroa mig för skolan.
Fick mail idag ang min ansökan som tidningsbud nattetid. Hoppas hoppas hoppas jag får det. Skulle vara underbart faktiskt om det bara klaffade. Men det är två veckor innan jag får svar. Och sen en annan god nyhet. Jag skall ju få morsans gamla volvo. Det är väldigt bussigt det iallafall. Och som det ser ut nu så kanske det kommer ske på onsdag. Alltså så får jag åka bil hem på fredag. Om allt går som det skall. Men jag skall inte hoppas för mycket. Man vet aldrig vad som kan ske.
Ni som inte hört den.. Frontline Assembly – Providence. Lyssna på den. Den är vacker, mycket vacker.
Fan jag mår faktiskt rätt bra idag. Det gjorde jag egentligen igår med fast jag drog ner mig till en deppig nivå självmant. Fast nu är allt mycket trevligt i mitt psyke. Fast jag har upptäckt en oroande sak. Jag finner det smått trevligt att bli berusad numera. Jag som alltid tog avstånd från det förut. Har jag växt upp eller har jag droppat i mognadhet ?. Eller kanske jag bara finner mig själv. Jag vet inte. Jag ser ett stort problem med det. Min ekonomi kommer att raseras iallafall om jag kommer vara ute mer än vanligt. Vilket kommer svida hårt.
Jag vill ut och dansa på Shiva. Det har ju återuppstått tydligen och jag måste släpa med mig lowe och janna dit för att återuppleva gamla minnen i den trånga lokalen och kanske plåta lite roliga bilder till gamla sidan som tw1nk skall hålla på med. Vettefan hur långt han har kommit med den dock. Kanske skall tjata lite på honom igen tror jag. Så att det sker lite saker i lådan.
Argh!.. Argine – Luctamina In Rebus. Det var mycket länge sen jag hörde den. Mys ^_^
Skall faktiskt lägga mig nu med ett lyckligt sinne och bara må bra en stund. Sen när jag insett att jag inte kan sova så skall jag titta lite mera på Simpsons.
En stor tanke och en varm kram till dom som faktiskt tycker om mig fast jag är som jag är. Jag tänker på er alla. Jag tänker fan inte skriva upp alla namnen för då kommer jag antagligen fan glömma någon och då kommer jag känna mig jätte usel för att jag inte kunde komma på denne. Så ha! Ni vet vilka ni är. Så det så.
Anoradikal Attackstyrka Emot Tomtar På Loftet slår till igen med små övernitiska Felknullade hamstrar som utför fellatio på dendrofiliska dammsugare.
23:24:12 09/24/05 Lördag
——————————————————–
23:32:05 09/25/05 Söndag
Kom precis hem till sthml. Sitter hemma hos min älskling Sandra… mys mys. =)..
Har fan slitit som ett djur idag. Byggt rum och donat och fixat… Och morsan bara klagar… Fitta.. Men det har varit rätt lungt iallafall.. Jag mår fint. Jag luktar dock som ett as och skall dusha strax. Det kliar fan överallt efter isoleringen som jag hållt på med.
Det svider lite att publicera denna dagbok. Men folk kanske läser den och ger mig någon sorts konstruktiv respons. Det kan vara bra att höra vissa saker har jag märkt. Så det så.
Men jag mår bra och jag tror att jag kan bli en bra människa.. Iallafall bättre. Jag måste bara komma ifrån min mor. Men nog om min mor.. Jag skall faktiskt dusha o sova sen. Återkommer med mer ointressanta dagboksinlägg framöver.
Någon som vill supa eller fika med mig.. Bjud ut mig.. jag blir glad då. =)..
Åh just det… Jag fick den stora äran att inreda S/M kammaren på dekadance.. ^_^
