Jun 262006
 

Överväger att fly ett tag. Att åka iväg någonstans till en vän och bara vara. 1 vecka.. eller kanske 10 veckor. Beroende på vart jag hamnar. Och inte höra av mig till någon. Bara försvinna och hoppas på att allt är bra när jag kommer tillbaka..

Jun 252006
 

Jobbig kväll för min del… Eller det har varit jobbigt ett tag nu..

Rädslan att bli lämnad är rätt stor.
Rädslan att cancern kommer tillbaka är även den stor.
Känslan av att jag aldrig kommer finna ett jobb är jobbig.

Rädslan av att säga vad jag tänker och tycker är stor även den. Jag sitter och bidar min tid. I hopp om att allt blir bra.

Men just nu väntar jag på att bli ensam och få livet ekonomiskt förstört. För det är bara det som saknas. Sen inväntar jag beskedet att cancern är tillbaka och jag har några månader kvar av mitt liv. Det skulle vara så typiskt på något sätt..

Att andras olycka kan påverka mig så hårt. Mitt självförtroende är kört i botten och jag är orolig hela tiden.
Men jag väntar, för det kommer att lösa sig. Jag hoppas. Att det skall bli bra.

Kärleken är smärtsam ibland. Men den smärtan är överkomlig, för när man väntar på något gott. Så väntar man alltid lite för länge. Men det brukar alltid vara värt det.

Nu skall jag inte beklaga mig mer. Men oroligheten hänger i luften.

Jun 212006
 

Skumma drömmar sker i huvudet på mig.
Först är drömmer mysig och trevlig och allt sådant man vill ha i en dröm.

Sen begår jag självmord.. 22 gånger. På olika vis. För jag kom alltid tillbaka på något sätt.
Det slutar med att jag vaknar förbannad. Utan att ens veta att jag är förbannad. Efter några minuters uppvaknande och sakta uppbyggnad av ett förstånd så insåg jag att jag har inget att vara arg på. Det var bara en dröm.

Men ack så störd den var. Jag undrar vad som tynger mig egentligen, med tanke på det jag drömmer. Eller iallafall drömde.

Men det är inget att göra åt nu.

Skulle egentligen till sjukhuset imorgon men jag ringde återbud till dom. jag skall träffa Awa och på sådant sätt är det.

jag kanske skall studera lite…
Oh well..

Jag mår fan riktigt bra.. =)

Jun 182006
 

Det är fan redan Söndag. Jag är mest trött numera, jag har ju vant mig vid värmen och jag gör inte mycket jag.
Jag mår faktiskt rätt bra. Men jag har en saknad som är svår att stilla. Lite för långa avstånd har jag märkt.
Men på torsdag så jävlar. Då får jag kramas åtminstonde.

Aja. Detta var rätt dött. Orkar inte beklaga mig över saker och jag har inget roligt att berätta. Så jag lägger ner detta

Jun 162006
 

Jag mår skit just nu. Jag har en fruktansvärd fantasi.

jag älskar awa så jävla mycket så det är galet.
Jag är svartsjuk just nu. På saker jag själv har fantiserat ihop.
Hon är ute och umgås med sina vänner. Dom åker fyrhjuling, och det verkar jätteroligt. Men mina tankar skadar mig.

Jag kan inte sova just nu.. Det finns 4 alternativ som mina tankar hoppar runt. 2 är troliga och 2 är mindre troliga.

1. Hon är hemma och sover just nu efter en mycket trevlig dag med sina vänner.
2. Hon är med sina vänner och umgås med dom fortfarande och har fruktansvärt kul.
3. Hon har sex med någon/några och har det så mycket bättre och roligare och trevligare än vad hon kan få med mig.
4. Hon har skadat sig och ligger i skogen och har gjort sig fruktansvärt illa..

Dom 2 senaste är dom jag inte vill sker. Men det är dom som spökar i mitt huvud. Jag målar upp scenarion hela tiden och får mig själv att hata mig själv mer och mer ju mer jag tänker på det.

Jag vet/hoppas att hon aldrig skulle göra något liknande. För jag tror att jag känner henne så pass bra.
Men jag är aldrig svartsjuk och nu när jag faktiskt är det så är det så fruktansvärt jobbigt.

Just nu förstår jag inte hur hon egentligen kan vara ihop med mig. Vad har jag egentligen att erbjuda?.
Ett skadat psyke med komplex och ingen självkänsla. Väldigt dåligt självförtroende och annat skit som jag alltid kan hitta på.

Det gör ont att tänka. Det gör ont att alltid försöka hitta fel på sig själv. Jag vill henne endast det bästa, och hur kan jag ens ge henne det bästa när jag inte ens kan tänka friskt.

Det är väl normalt att vara svartsjuk antar jag. Men inte för mig. Jag vill inte vara det.

Jag vet int ens vad jag skall skriva mer. Mina tankar är rätt kortfattade just nu och jag har fått ner det jag tänkt på. Om allt går bra så kan jag somna utan att vara ledsen. Utan att ha onödiga tårar längs kinderna. Och vakna dagen efter och läsa detta och skratta åt min dumhet. Men för stunden så känns allt så onödigt verkligt.

Jag älskar dig Awa. Så fruktansvärt mycket. Jag vet innerst inne att allt jag tänker på just nu är falskt och du aldrig skulle göra detta. Men verklighet och uppdiktad verklighet har en tendens att slåss aggressivt mot varandra och tyvärr så brukar fantasin vinna för stunden. Men jag skall sova och önska att allt detta går bort.

Hoppas du mår bra iallafall. För det gör mig lycklig..

Nu skall jag försöka sova. En stund iallafall…

—————————————————–

ett litet sms kan ändra på mycket.. Nu blev jag gladare iallafall. Hoppas det blir kul där hon är. Jag känner mig lugnare just nu iallafall.

Nu skall jag sova igen…

Jun 132006
 

Dumma tankar sent om kvällen är skadligt.

När hon lämnar mig i 2 veckor och skall träffa sina vänner och släkt så kom en tanke upp lite olämpligt. Jag har stirrat på min datorskärm hela dagen och tittat på film. Mina ögon är inte direkt friska just nu. Inte tankarna heller. Förväntade mig att få ett sms eller mail där det stod att hon inte orkade med mig längre och ville att det skulle ta slut. Därav att hon åkte iväg för att kunna vara ensam i en trygg miljö.

Jag vet att det nu inte är så här. Eller jag hoppas iallafall. Jag betvivlar att hon skulle göra på sådant vis emot mig.

Kärlek är aldrig bekymmerlöst men vad tråkigt det skulle vara om det vore utan bekymmer. Saknar henne som fan just nu. Skall bli hemskt trevligt att få komma till hennes släkt på Midsommar och träffa dom.

Nu skall jag fan sova. Har intervju imorgon… Eller idag blir det fan…

Oh well.. Wish me luck. ==)

Jun 092006
 

Nu bor jag i stockholm igen. Det är rätt skönt att ha något ”eget” Visserligen bor jag inneboende men det är alltid något faktiskt. Jag trivs massor med bra med min nya sambo och vi har precis samma humor. Så jag är nöjd med allt!

Fast jag saknar enköping, det är stillsamt där och jag älskar naturen omkring där. Och så saknar jag vovvisarna och Mor. men jag kan alltid komma dit och hälsa på dom. Det är ju mysigt att komma över dit och bara vara där och umgås. =) Särskilt nu när sommaren kommer och det finns mycket att göra. Vandra runt och pula med tomten och rabatter och klippa gräset. Eller ut och promenera. *ler*

Dock är det tråkigt utan att ha bil faktiskt. Eller tillgång att kunna köra bil. Hoppas jag får köra bil snart igen för det är en bra sak att kunna bara ”åka” iväg vart som helst. Beroende på hur mycket bensin man har då vill säga. *ler*

Hoppas jag får jobbet dessutom. Vore liksom väldigt trevligt om det går för sig. Men det är bara att sitta och vänta och bida sin tid.

Nu skall jag dricka lite vätska och iväg..

Tamtaraa

Jun 082006
 

Jag är sjuk och känner mig ömklig.
Dock börjar jag att bli bättre tror jag. Det känns ytte pytte ini mini jätte pluttigt bättre iaf.

Jag höll på att skriva massor av mina tankar här nu. Men det slutar i att jag bara svamlar och säger konstiga saker. Så jag håller dessa för mig själv istället. jag kommer nog komma fram till något och kan skriver ett svar till mina frågor..

Avé!

Jun 072006
 

Tankar far runt i mitt sjuka sinne. Funderingar sker och egentligen inga konkreta svar tillkommer.

Jag känner mig mest fånig över mitt beteende och över mina tankegångar.
Allt jag funderar över är säkert fel, men det tänks ändå på.

Oroligheten över att vara otillräcklig är skrämmande. Och känslan av att vara en idiot är rätt jobbigt.
Folk tycker att jag är elak och jobbig. Jag säger saker som egentligen inte passar in och jag gör saker som inte passar sig för situationen.

Jag är orolig för att vara för mycket. På alla sätt och vis. Jag försöker att inte vara för fysisk eller psykisk. Jag försöker att vara tyst och inte ha för mycket fysisk kontakt med folk. Det slutar ändå med bara fel. Om folk pratar med mig så svarar jag. Men jag skall försöka låta bli att starta samtal eftersom det alltid slutar med att jag säger något korkat.
Och vill någon ha någon konkret fysisk kontakt med mig så är det på deras regler att det skall ske.

Jag hatar att vara en last för folk. Och det är det jag är. Problemet med att jag blir så här är att folk tycker att jag är en martyr. Eller bara letar med en håv efter komplimanger eller en klapp på axeln samt att dom säger ”nej nippe.. så är det inte.. du är ju blablabla”. Jag vill inte ha det. Eftersom det ändå är lögn. Alla tycker något om mig, jag vet det. Men jag är bara väldigt dåligt på att lyssna och göra något åt det. Jag vet att detta inte kommer att fungera eftersom jag automatiskt kommer bli som vanligt. En stor fet idiot som tar för givet om allt och tror sig veta allt och inte direkt lyssnar på andra eftersom jag ändå alltid har rätt. Men en kort tid är iallafall en tid.

Im off. Men jag mår rätt bra iallafall.

Jun 062006
 

Ibland känns det som att vi inte har något gemensamt. Ibland känns det som att vi glider ifrån varandra. Men varje gång det eventuellt har kännts så, så kommer det alltid en stund där allt är bra igen. Är allt bra egentligen ?. Jag tror det faktiskt, jag är nog bara överkänslig och rädd för att något som är så bra skall få för sig att bara lämna mig. Men varför skulle jag stoppa något sådant för. eftersom folk faktiskt har en egen vilja och jag vill inte att folk är med mig bara för att dom inte vill såra mig eller liknande.

Men man kan ju fundera ibland.

Visserligen är det mycket som sker i livet just nu och det är svårt att må bra och vara glad..
Men det enda jag kan komma på som vi har gemensamt är handskrivna brev. Sen skiljer sig resten. Är det bra. Eller är det en dålig sak.

Det återstår att se.
Jag skall dock kämpa för att inte förlora dig.

————–

Jag undrar varför man alltid måste ta allt i förskott. Så fort en tanke slagit rot i skallen på en så känns det så självklart att det måste vara så.

Patetiskt

jag är glad för det jag har och jag vet att livet kommer knalla vidare. Och jag kommer alltid finnas för dom jag tycker om. Och jag hoppas att det är tvärtom också.

Livet är till för att levas. Och det tänker jag göra.

Älskar dig