Nov 272006
 

Mina dagar styrs utav min axel numera känns det som. Jag har så förbannat ont och jag kan knappt röra mig om dagarna utan att den smärtar mig.

Jag vill ha ett jobb så att jag kan börja träna och fixa mina muskler i kroppen och ta bort allt fett.

Annars mår jag bra, pappa ringde igår och meddelade att cancern är på väg tillbaka så det är en god nyhet iallafall.

Nov 212006
 

jag tror att min axel har något emot mig, den smärtar och donar sig och jag vet inte hur bra det är att kanske börja jobba som plåtis med denna axel faktiskt, vi får se hur det blir tror jag.

Skall röntgas på torsdag, dock får jag inget svar direkt så det lär ju ta ett tag när dom skall sortera ut tomhet mot mer tomhet. För jag känner mig rätt korkad i skallen som vanligt, men jag klarar mig rätt bra iallafall. Jag kan ju skriva det jag vill skriva iallafall.

Skall till mor på onsdag och ordna med dator, tycker det har strular för mycket nu så jag måste ordna den där.

Sen tror jag inte det sker särskilt mycket i mitt liv faktiskt, det lunkar på som vanligt åt något håll. Jag letar ju jobb och jag hoppas på att det skall bli snart, annars får jag nog bli lärling som plåtis eller liknande.

Måste fan gå ner i vikt också, detta fungerar inte. Det känns som att jag bara blir större och större. Jag måste verkligen sluta äta så mycket som jag faktiskt gör, det är ingen idé att ens försöka tro något annat. Men det är så tråkigt att göra saker ensam, får se om jag kan få Eleonore att vara med på något utav sakerna. Måste kolla vad som kan göras och inte göras.

Är fett orolig över farsan, rädd för att han skall lämna mig snart. Visserligen är jag rätt beredd på det men det är inget kul att det kommer ske så tidigt. Så jag umgås så mycket jag kan med honom så att man har lite kvalitetstid med honom iallafall, det verkar ju som att han uppskattar det så.

Aja jag skall söka mera jobb nu iallafall.. Över och ut

Nov 162006
 

Nu har jag ingen ampallang längre, tog ur den igår för det fungerar inte med att Eleonore alltid skall ha ont. Och jag kan göra om den en annan dag om det skulle vara så, får se om den ens växer igen ordentligt så.

Inget nytt om farsan.

Och jag letar jobb som vanligt..

————

Jag satte i 4 mm Ampallang iaf, efter påtryckningar utav flickvän så. Ja här duger man inte som man är tydligen.. ^_^

Nov 042006
 

Det är svårt att utrycka sig men jag måste skriva på något sätt. Pappa har levercancer och lungcancer och jag tror inte att han kommer finnas kvar länge. Jag hoppas verkligen att han kommer göra det eftersom det är min far och jag vill att han skall finnas där när jag skaffar barn, jag vill att dom skall ha en farfar men det tror jag inte kommer att ske. Det är jobbigt och det är svårt att inte tänka på det. Sen är en annan sak att jag inte mår särskilt bra heller, risken att jag fått återfall är rätt stor och jag vet inte vad som kommer att ske. Dock är jag rädd att jag kanske skall dö innan farsan min. Det vore så typiskt att han ligger dödsjuk och överlever i några år och så dör jag före honom.

Tyvärr så vet man aldrig, saker kan ske otroligt fort ibland. Vem blir först och vem kommer att sörja först.
Fick sitta och samtala lite med honom på balkongen, han ser så ömtålig ut. Min stora starka pappa sitter där som en vanlig person. Farsan har alltid varit min form utav superhjälte, men inte längre. Hans fru berättade för mig när vi var ensamna att far har gråtit dom senaste nätterna. Han är tydligen väldigt orolig över om jag ens kommer att överleva. Om han kommer att överleva och hur hans dotter kommer ha det att förlora sin far i så tidigt stadium. Jag har aldrig sett min far gråta, det är lite läskigt på ett eller annat sätt.
Vi är nog rätt lika ändå, så hårda och tuffa och ändå så känsliga och mjuka. Även den hårdaste konstruktionen har alltid en svag punkt.

Nu skall jag försöka göra något annat, jag orkar inte mer just nu. Men det var skönt att få skriva lite.
Ont skit förgås inte så lätt..