Feb 212011
 

Spenderade min kväll igår med att prata med Lynn, jag kände på mig att hon behövde höra min vackra röst i ca 1.5 timme och jag hoppas att livet blev bättre för henne efter vi la på. Sen så la jag mig för att sova, jag var hemskt trött men kunde inte somna snabbt och smärtfritt. Så jag låg och filosoferade över livet för att sedan somna tvärt. Tänk att jag kan vara så tråkig så att jag söver mig själv med mina egna tankar ^^

Vaknade dock runt 03:00 av att SYN och ACK, mina vackra kissegatos försökte riva hela lägenheten. Och då menar jag att dom sprang så att dom flög in i väggar, dörrar, skåp och gjorde ett jävla oväsen. Dom verkade ha roligt, jag däremot hade inte alls roligt. Klev upp vid 04:00 för att ge dom mat i hopp om att dom skulle äta och sen sova pga matkoma eller liknande. Det sket sig totalt och dom sprang mer än förut när dom var klara med maten. Så jag klev upp vid 04:30 igen och la mig på soffan och stängde dörren in till sovrummet så att Bill skulle få sova ifred, väl på soffan somnade jag och katterna lugnade ner sig. Bill hade tydligen också haft problem att sova eftersom han klev upp runt 05:00.

Sov gott tills 07:00 och så ringde jag Lynn för att väcka henne, hon har ingen väckarklocka och hennes iPhone är en iPhone. Värdelös och dålig liksom ^^ Nä men alarmfunktionen är flummig pga uteblivna uppdateringar typ, så jag ställde upp snällt och hejade på henne ur sängen. Än en gång så fanns min vackra röst till undsättning. ^^

Jag sitter på kontoret och tittar ut genom fönstret, jag fryser om händerna och det är rätt kyligt överlag. Jag satte på mig en t-shirt, skjorta och min tjockare tröja bara för att jag kanske skulle frysa och shit det gjorde jag. Det var jättemysigt att kunna röra mig utan att svettas, bara frös lite och detta är awesome. Jag vet att jag kommer bli som alla andra senare och gnälla över hur kallt det är, jag är på god väg redan nu med tanke på att jag höll på att gå sönder när det var -22 ute.

Nu skall jag återgå till mitt arbete, har en del att styra upp. Sen så får jag åka hem igen till mina odjur som älskar mig

  One Response to “SYN och ACK, mina kärleksfulla demoner”

  1. Det där med att frysa verkar bli bättre med tiden. Visst jag frös/fryser som fan i vinter men man “lär sig leva med det”. Hellre frysa och ta på sig en extra tröja än svettas konstant typ. Kram Ps: Somrarna blir behagligare dessutom.

 Leave a Reply

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

(required)

(required)

Notify me of followup comments via e-mail. You can also subscribe without commenting.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.