Feb 192011
 

Jag åkte till Walle och hade en trevlig kväll med dom, vi tittade lite på film och snackade skit. Mycket bra mycket bra.

Dock märkte jag att så fort jag reste mig upp här hemma så slog huvudvärken till, och den höll i sig hela tiden jag var hos Walle, jag kom hem sedan runt 23:00 och där tog jag ett av mina migränpiller/grejs/mojs/tjosan. Naproxen Mylan har jag för mig att dom heter. Och efter ca 30 minuter så försvann all huvudvärk och hela världen blev underbar. Inte så att jag är hög eller så, sådan tur har jag inte. Utan jag har haft en huvudvärk som legat och gömt sig och eftersom jag legat i princip stilla hela dagen i soffan utan att röra på mig särskilt mycket så har jag inte märkt av den utöver att jag hatade mitt liv och dagen och allt var bara skit. Och nu är allt underbart =)

Sen är det mullfåne ute också, det är säkert min gömda livmoder som ylar mot den stjärnklara natten så som alla kvinnor gör liksom ^^

Vägde mig hos Walle också, 171kg väger jag nu. Inte så särskilt dåligt ändå, 7 kg har jag gått ner sedan operationen. Det är långsamt och bra tycker jag, inte 10 kg i veckan utan typ 2 kg i veckan och det är en lagom takt tycker jag. Det ger kroppen lite tid att hämta sig =) Det kanske kommer gå lite fortare nu när jag börjar jobba igen och börjar röra på mig lite vettigt, så jag får hålla ögonen på hur jag mår.

Plan för nästa vecka är att ta hand om _allt_ som inte fungerar, för dom har lagt tonvis med saker på en vacker liten hög åt mig. Oh yay me. Jag pratade lite med en kollega igår om detta och min kära medhjälpare i finland har haft det lite stressigt utan mig tydligen ^^ Han undrade hur i helvete jag har lyckats göra detta själv i två år innan han började för att avlasta mig. Jag känner mig behövd =)

Veckan därpå så blir det att se till att allt fungerar, och sen skall jag köra ner till Trollhättan på Torsdagen för att jobba lite, sover över och sen jobba lite till på Fredagen. Sen skall jag nog passa på att åka till morsan på kvällen där på fredagen och typ umgås lite med henne om hon har tid och lust.

Fast på något sätt så ser jag fram emot allt arbete, det ger mig något att göra om dagarna. 4 veckor ledigt har varit lite i längsta laget känner jag. Men nu är det äntligen slut, det är ju redan lördag! Och på Söndag så vet jag att jag kommer känna “Fan, jag skall jobba imorgon” och så kommer jag inte kunna sova ordentligt och så kommer Måndagen vara helt katastrofalt jobbig för att jag måste kliva upp tidigt ofrivilligt. För om jag vaknar 06:00 av mig själv så är det ju ok, men om jag vaknar 06:00 för att min väckarklocka tycker det så är det pest och pina.

Nu skall jag nog fly till sängen, ACK gav mig en present där idag för Bill lät dörren vara öppen dagtid så då sprang hon tid för att kissa lite. Det fungerar nattetid när man sover där, då kissar hon inget. Men så fort det inte är någon där så kissar hon på mitt duntäcke. Hon är ond och elak >_<. Kanske skall flytta in matskålarna till sovrummet så att dom får börja äta där inne och hoppas på att hon inte vill kissa där man äter. Det lär inte fungera men det skadar inte att försöka ^^

Nu blir det magiska drömmar om roliga saker där man kan flyga naken och titta ner på världen högt högt upp i luften!

Feb 182011
 

Jag sov dåligt pga katter som envisades med att hålla mig vaken, jag klev upp tidigt för att ge dom mat och sen la jag mig på soffan för att sova lite till.

Det slutade med att jag började att titta på Hellraiser 6,7 och 8 så att jag kunde avsluta de filmer som finns ute. Tydligen så är det en ny rulle på G som skall komma i år, den lär säkert vara dålig även den.

Jag försökte ha lite roligt med Monthy Pyton – And now for something completly different vilket fick mig att dra lite på smilbanden, men överlag så är jag nere. Och jag har ingen anledning för det, jag vet inte varför denna dag blev kass och dålig. Jag tycker inte synd om mig själv, jag mår inte dåligt. Jag har bara ingen.. glädje idag och det drar ner mig i avgrunden. Jag hoppas på att detta går över tills imorgon, en dag då och då kan vara bra att vara nere, för det ger mig perspektiv på vad som är bra och vad som är dåligt.

Och nu ringde Walle mig precis och ville ha över mig på middag och sällskap, så jag skall faktiskt hoppa på det. Det lät lite mysigt, och samtidigt så kan jag väga mig och se om jag väger mindre än 174kg som jag vägde sist när jag vägde mig hos Walle.

Nu slipper jag ta till min plan att jag skulle ligga i soffan och självdö för resten av kvällen och kan träffa lite vänner, det borde få mig på bättre tankar.

Och helvete vad jag har problem med mitt nätverkskort i servern med FreeBSD 8.1, jag skall fan försöka uppgradera till 8.2-RC3 för det verkar som att 8.2-Release tar all evighet att komma ut.

Nu skall jag klä på mig och ut i snön för att sladda lite i slasket och se till att försöka överleva. Sen imorgon skall jag köpa mat till mina katter så att dom har något att äta nu när det börjar sina här hemma. Måste ju ta hand om mina flickor.

Feb 172011
 

Jag kunde inte sova ordentligt igår så det slutade med att jag körde till kontoret runt 01:00 för att skaffa mig en kopia på sjukintyget för försäkringskassan, och samtidigt lämna av mitt sjukintyg till min chef. Jag gillar att köra bil om nätterna, för det är knappt folk ute och jag kan ligga där på vägen och cruisa lite för mig själv. Försökte få tag på Petros i hopp om sällskap men han sov antagligen >_<

Insåg att försäkringskassan inte ens betalar portot på kuvertet dom skickar med, så jag fick fixa ett frimärke. Snåla jävlar -_- Ändock så ligger allt på brevlådan nu, jag hoppas det går bra.

Försökte se om Jonny var vaken, skulle vara lite roligt att få umgås lite med honom men tydligen så sov han eller inte var hemma eller ignorerade mitt sms. Fast det är jag tyvärr van vid, att jag liksom inte får tag på honom. Det var ju meningen att dom skulle ut och äta middag för att fira Ronny, jag var medbjuden men när kvällen kom så fick jag inte tag på Jonny så jag visste inte om det blev av eller inte. Så om ni åt middag så hoppas jag att det var trevligt, och jag är lätt avis ^^

Jag kom hem i godan ro runt 02:30 och så satt jag här hemma och funderade på vad jag skulle hitta på, jag var inte särskilt trött heller. Men efter ca 30 min vid datorn så blev jag trött och sprang vackert till sovrummet för att sova. Klockan 8 i morse så väcktes jag av två flickor som prompt ville ha mat av mig, så det var bara att kliva upp för att ge dom mat och sen så var jag liksom redan uppe så jag satte mig vid datorn igen för att vakna till liv.

Jag fryser om fingrarna och tårna, det har blivit bra mycket kallare här hemma nu när jag stängt av mina stora tjockisservrar också. Och helvete vad mycket el jag drog i Januari, hoppas fan att jag har pengar nog att betala alla räkningar. Har ingen lust att låna till mig pengar liksom -_-

Jag börjar känna att jag vill komma iväg lite också, typ åka till Tyskland och hänga med lite vänner eller ner till Danmark för att hänga med lite vänner.. Eller till Norge för att hänga med vänner. Komma bort från Sverige lite, ut på kryssning, strosa runt, se något osvenskt. Och ja jag vet att jag bor i Jordbro och det är som att bo utomlands, men dom pratar typ svenska här så det är lite fuskigt. Det är som att åka till Finland, dom pratar hellre sitt språk men dom kan typ klara sig på svenska om dom bara sätter den sidan till. Och det vill jag ju inte ^^

Jag skulle vilja åka till Lanzarote och se mig omkring där, hur mycket känner jag igen nu så här 22 år senare. Jag minns den fula poolen utanför lägenheten som var full med ris och virke, jag minns de förfallna husen som jag och Marco lekte i, jag minns hur vi gick ut tidigt på morgonen ner till hans farbror som jobbade som kock vid någon restaurang där dom hade pool. Jag minns hur vi snodde ägg och gömde oss i buskar för att kasta på “La policia” :P Och jag minns hur det brände om fötterna när vi sprang ner till stranden för att kasta oss hejdlöst i havet. ^^ Det var roligt att bo där en stund med morsan och Aimee. Tänk om jag bott kvar där och blivit en “Hijo de canarias” eller något liknande. Alla val har olika konsekvenser i livet och saker och ting leder till andra saker och ting, det är ju inte så att jag kan ändra på det idag men jag kan filosofera om det.

När jag blivit mindre fet så skall jag nog se till att försöka flyga lite, för då behöver jag inte oroa mig för att jag inte får plats med röven i sätet och det är nog en av de saker jag verkligen ser fram emot. Utöver att kunna gå till vilken standardbutik och kunna handla kläder utan att behöva hitta kläder på internet för riktigt feta människor. Vilket får mig att minnas när jag och Eleonore var på dressman för feta person och jag var tillochmed för fet för att ens handla där, det gjorde lite ont så där innerst inne. Att jag var för fet för att vara fet, men på något sätt så har jag aldrig direkt lidit av att vara fet. Vilket är rätt lustigt, eller mja när jag var yngre så var det självklart jobbigt tills jag insåg att folk bara var korkade och tyckte det var roligt att trycka ner andra för att dom själva mådde dåligt. Allt blev så mycket bättre när jag flinade tillbaka och sa något komplicerat till dom så att dom bara stod tysta och försökte bearbeta vad jag ens sa till dom. Det var väl det som fick mig att gilla det svenska språket, synd att jag är bara så fruktansvärt dålig på det. Jag vill kunna så mycket mer, jag vill lära mig mer och mer, bygga ut mitt ordförråd och faktiskt kunna de grammatiska regler som finns. Och jag vill lära mig spanska fortfarande -_-.

Livet känns lite enklare nu när jag bestämt mig att försöka vara mig själv istället för att vara orolig att jag trampar andra på tårna genom att vara mig själv när dom kanske är nere, det känns lite taskigt på något sätt men folk får faktiskt skylla sig själva om dom har mig som vän. Tror det blir enklare så i längden, alltså visst jag kommer ju inte komma och vara hysteriskt mig 100% där jag pratar om att vifta med min snopp som en lightsaber med någon som kanske förlorat någon i livet eller så. Men jag tänker inte sitta och vara nojjig över att _allt_ jag säger kan göra någon upprörd, jag måste ju växa upp och inte tro att allt handlar om mig och hur jag beter mig i livet. Det gav mycket klarhet när jag skrev ner mina förvirrade tankar nu så här i efterhand och jag är glad att jag faktiskt skriver ner saker. Även om jag har producerat så hemskt mycket text den senaste tiden att jag börjar tro att min hjärna fått diarré, snart rinner det väl ut förbrukade hjärnceller genom mina öron.

Feb 162011
 

Idag har jag spenderat min kväll med att dricka lite vin, titta på filmer och äta kakor med ost på. Det har varit lite ensamt men det har inte varit dåligt alls.

Fick lite tid att läsa igenom det jag skrev igår, det är sjukt hur jag filosoferar och tänker ibland. Satt och hade en lång konversation med Therese om att jag kanske har asperger, eller någon form av asperger super light. Fast bara den emotionella biten där jag har svårt att hantera. Men vad gör det, mina vänner verkar gilla mig ändå. Jag måste nog sluta bry mig så mycket om att jag kanske gör fel med folk som mår dåligt och tänka till att folk kan faktiskt säga ifrån om det skulle vara så. ^^

Fast det där med asperger, jag undrar egentligen hur många olika sjukdomsbilder man kan klämma in på en enskild diagnos. För det är just bara en del som jag har problem med, och inte allt annat som många andra har. För i så fall så kan jag klämma in andra diagnoser på enskilda punkter och säga att jag lider av dittan och dattan, fast bara en lightversion av det :P

Fast hey, även om jag skulle ha något så lider jag inte av det. Mina vänner lider inte av det uppenbarligen, annars hade dom gjort slut med mig för länge sedan =)

Kakor och ost är gott, men i väldigt små mängder. Det är lite svårt att dricka och äta snacks samtidigt, man får liksom göra det lite pö om pö men jag lär mig. Jag lär mig sakta men säkert. Det händer fortfarande att min mage blir arg på mig för att jag ätit något lite väl fort, eller kanske glömt bort att jag drack något för ett tag sedan. Då blir den ajaj och skriker “JÄRNSPIKAR!”

Vad mer.. Jo jag fick fylla i försäkringskassepappret för sjukpenning, jag är bombsäker på att dom kommer neka mig pengar och säga “Hey du var bara opererad, du behöver inga pengar du kunde ju ha jobbat” Mest för att jag vet hur situationen är för både min mor och många andra i sverige som är dåliga men “friska” enligt försäkringskassan. Så det återstår väl att se hur det blir, om jag får en katastrofal månad utan pengar och ligger där på golvet med epilepsi eller något för att Haninge kastar ut mig på gatan. Ahh, dessa framtidsvisioner!

Ringde Telia idag, dom hade ju gett mig ett erbjudande förut att få telefoni med min fiber om jag band upp mig 2 år. Då skulle jag få 100kr billigare i månaden, gratis telefon jag aldrig tänkte använda och 3 månader gratis internet. Jag fick fortfarande räkningar och jag frågade dom varför, och då upplyser dom mig att mitt abonnemang inte är kompatibelt med erbjudandet för att jag har statiskt ip hemma och om jag vill ha erbjudandet så måste jag köra dynamiskt ip. Fittnissar, jag fick erbjudandet i December och nu inser dom att dom inte ens kan leverera. Så jag tackade nej och typ hoppas på att kunna byta bostad där jag kan få Bahnhof eller annat bra som är fett mycket billigare än mina 599kr / mån som jag har från Telia. Detta stör mig dessutom eftersom jag räknat med att få tre månader gratis och tänkte att det skulle vara skönt för ekonomin. Men tji fick jag

Idag idag idag, jag tror det blir mer slapphet i soffan med filmer och serier. Väldigt produktivt men skönt och trevligt, tycker bara att jag kunde få lite sällskap under täcket i soffan också. Host harkel pust frust.. ^^

Feb 152011
 

Det är Tisdag, jag har varit sjukskriven nu i snart 4 veckor. Jag klättrar på väggarna >_<

Jag ser verkligen fram emot Måndag då jag kan återgå till mitt arbete, dock något som stör mig oerhört är att jag skall till läkaren igen. Efter min sjukskrivning.. Alltså, kunde dom inte ha bokat in mig typ sista vecka jag var sjukskriven istället för att jag skall till jobbet för att sedan åka iväg ett par dagar senare. Puckon -_-

Sen märkte jag idag igen, ännu en gång där jag inser att jag bryr mig så pass mycket om någon att jag upptäcker att det jag skriver kanske anses stötande och att personen i fråga inte säger ifrån och jag blir osäker på om jag gjort rätt eller fel. Det är sjukt fånigt, men jag är verkligen värdelös på att läsa människor. Det var väl det som fick mitt ex att bli galen på mig, jag frågade något och jag fick inget svar och sen blev jag orolig för att det jag sagt kanske var dumt och så frågar jag om det och så blir det inget svar och så startar jag den där osäkra onda cirkeln av idioti. Och allt börjar med att finns i någons liv där jag vet att dom mår/mått dåligt över något och jag dundrar in som mig själv, inser sedan att jag kanske skall tona ner mig och så får jag inget svar på vad som sker. Då skapar min idiothjärna tonvis med olika scenarion om vad som egentligen försigår. >_<

Värre är väl att jag är fullt medveten om detta ^^, jag känner att jag har större kontroll på det numera då jag tänker efter i större drag. Men det ligger där och gömmer sig och typ tänker att jag kanske skadar mer än jag hjälper.

Det är mycket därför jag har insett att om jag skall trösta någon som mår dåligt så är det lättast för mig att hålla käften för det brukar i regel hjälpa mer än att jag säger som jag tycker och tänker. Hur balanserar man logik och typ.. medkänsla? Jag har väldigt svårt att sätta mig in i andras situation utan jag försöker titta på saker från ett annat perspektiv och om jag tycker något så säger jag det. Visst begreppet empati beskriver något som är både känslosamt och rationellt, men jag har svårt att sänka mig till den nivån själv.

För mig personligen när jag väl lider av något så brukar jag i regel ta hand om det själv. Det var typ likadant med sista tiden av min relation med Eleonore, men det är mycket för att jag inte riktigt vill öppna upp mig för andra för jag vill inte ha medkänsla utan jag vill ha logiska och rationella förklaringar och typ en spark i röven och inte bara en “Åh, jag förstår verkligen hur du lider. Här, här får du en klapp på axeln som botar allt”. Och pga detta så har jag isolerat mina egna problem för mig själv.

Alltså visst, jag berättar för andra om det är något dåligt men jag förväntar mig inget vettigt svar tillbaka. Och när jag väl får det så blir jag förvånad och glad och så försöker jag liksom ta till mig det.

Frågan är, hur osäker är jag på mig själv i situationer där det handlar om en person jag bryr mig om som själv mår dåligt. För jag kan nog inte påstå att jag är särskilt osäker som person i vanliga fall, men jag känner mig så out of place vid jobbiga händelser. Är det då bättre att vara mig själv och bara fortsätta som jag är och hoppas på att folk är vuxna nog att säga ifrån om det skulle vara stötande, eller skall jag försöka tona ner mig själv och bejaka min empatiska sida hos mig?

Tror jag har mer empati för djur som lider än människor faktiskt, mest för att djur kan oftast inte skydda sig på samma sätt som människor. Och djur säger ifrån om det är något, människor skall alltid vara så.. artiga? Så kan man väl beskriva det. Visst, jag är en väldigt trasig person själv. Finns inget hos mig som säger att jag är särskilt frisk, men jag kan bara utgå från hur jag ser världen och inte hur andra ser den.

Men jag tror nog att jag skall försöka bara vara mig själv istället för att vara orolig att folk inte kan säga ifrån, om dom inte uppenbart nitar mig för att jag är jobbig och dom inte kan prata med något annat än näven. ^^ På något sätt så känns det inte som mitt ansvar att ändra på mitt beteende för att behaga andra, men samtidigt så är det väluppfostrat att göra det. Ack o ve! Jag tigger urskuld för denna pina jag åstadkommer omgivningen med min trasiga mentala förmåga att hantera den sociala kompetens jag uppenbarligen inte besitter. Ååh dessa belevade ord skär i min själv likt en soluppvärmd brieost på ett fat av rostad ek.

På något sätt så är det inget i denna text som är vettig, men detta är ett sätt för mig att läsa flyktiga tankar i framtiden så att jag kan skratta åt mig själv när jag är gammal och grå och tuggar LSD medans jag springer runt på stan med min rullator och skriker åt ungdomarna som är fördjävliga då det var så sjukt MYCKET bättre när “Jag var liten” där i början av 2000:talet. Tror nog att LSD kommer behövas för att ens förstå vad jag vill säga >_< Det vore ju dumt att kunna skriva en text där saker och ting är begripliga.

Nu skall jag klä på mig, gå till turken, handla tobak och så skall jag röka bort denna kväll med funderingar på hur jag skall försöka skriva ner saker så att jag själv förstår vad jag vill komma till.

Feb 142011
 

Det är en sådan där dag som jag inte direkt känt någon dragning till, inte ens när jag hade flickvän. Dock så tycker jag det är lite roligt att ge bort saker till folk jag tycker om, så ibland händer det att någon speciell får något av mig. Vilket får mig att tänka på detta själv, jag får aldrig något. Jag har nog aldrig riktigt fått något på Alla hjärtans dag, eller mja. Det har faktiskt hänt, min första flickvän för 14 år sedan skickade något creepy “Online-kort” där hon skickade ett “Åh du är så snygg och cool” och var anonym med det. Det fick mig att skita knäck i princip tills jag insåg vem det var.

Men efter det så har jag nog aldrig fått något, och det är lite tråkigt. För det är en sådan där uppmärksammad dag ändå, lite som en födelsedag eller fars dag eller mors dag. Jag ger gärna presenter till folk jag tycker om, ringer gärna mor och berättar att jag älskar henne, tar gärna mina vänner i armen och släpar med dom på äventyr eller annat roligt. Oavsett dag och oavsett tid så är det alltid roligt, men just specifika dagar så blir det lite mer… Speciellt på något sätt, vet inte varför eftersom man kan göra det vilken dag som helst.

Men en blomma är så subtilt och mysigt, inte massor med choklad och skit. Utan en klassisk grönsak med vackra blad och en fin blomma som doftar gott kan göra så mycket på något sätt. Jag vill också ha en! Skitsamma om du älskar mig :P Men det går ju inte, jag är ju kille och enligt dom där normerna som fröken Lynn berättade om när hon berättade om Genus och Feminismen på universitetsnivån så är det ju så att killar gör si och tjejer gör så. Fett intressant ämne, hon är bra smart den där. ^^ Och innan någon rättar mig så var själva konversationen bra mycket längre och lite mer intelligent än min lilla “killar gör si och tjejer gör så”. Hon är smart och kan saker om saker från före våra föräldrar liksom. Det är fett länge sedan, så jag litar på henne. =)

Nä men man blir väl alltid lite avundsjuk antar jag, jag firar ju inte direkt jul men ändå så vill jag ha uppmärksamheten av folk där jag vet att dom tänker på en. Likadant med födelsedagar, jag har aldrig direkt brytt mig om det förut men nu på senare tid så är det ett sätt att hålla kontakten med vänner. Jag är snart 30 och är upptagen med saker jämt och ständigt, så jag har ju inte tid att kontakta mina vänner bara för att veta att dom mår bra. Men tillställningar, födelsedagar, midsommar, julafton, partajj och andra roliga händelser är en bra statusuppdatering på vad folk gör i livet. För sen har det helt plötsligt gått 4 månader och så inser man att man knappt träffat någon och så är det kalas igen, eller grillning eller så fyller någon år och man får träffa alla igen. =)

Jag saknar lite den där tiden i livet där man inte hade så mycket ansvar, man brydde sig inte om vad som skulle ske dagen efter, man liksom bara levde för att det var roligt. Men jag saknar inte den på det sättet att jag vill tillbaka, utan jag saknar bara känslan på något sätt. Jag har ett mycket bra liv idag, jag lever, jag mår bra, jag har underbara vänner och mina katter mår prima. Hur kan jag önska mig mer, utöver pengar självklart. Jag vet absolut att jag blir fett mycket lyckligare om jag vore rik, för då kan jag muta mina vänner att älska mig mer .. MORE I SAY!!! BWAHAHAHAA.

Om jag läser hela mitt inlägg så känns det som att jag försöker avfärda traditioner och annat, och sen försöker jag försvara det och sen försöker jag liksom släta över det med någon ursäkt. Ibland undrar jag hur mycket jag ändrar åsikt under tiden jag tänker och skriver. Det händer nog rätt ofta där jag är verkligen inställd på att något är som det är, och när jag börjar försvara det så kommer jag med motargument mot mig själv och inser att jag kanske tycker annorlunda. Och det är fan inte lätt att argumentera med mig själv, jag är fett envis.

Vad vill jag egentligen ha i livet är frågan.. Jag har en gren som jag utforskar i mitt inre just nu för att se om den går att tillämpa på nuvarande situation, dock är jag inte redo att hugga det i sten. Utan jag låter det vara lite utanför periferiet så att säga, känns säkrast så tills vidare i mitt liv. Och eventuellt i andras ^^

Min mage verkar ha läkt ordentligt också, nu har jag bara 5 bitmärken på min mage. Om jag har tur så håller det i sig och jag har sjysta ärr som jag kanske kan vidareutveckla framöver =) Jag glömmer dock bort att äta, tror nog att det kommer bli bättre när jag får lite struktur på vardagen med att jobba och sådant igen. Nu är jag mestadels väldigt lat om dagarna så =)

Nu blir det nog någon film, kanske lite serier innan jag flyr till sängkammaren. Har spenderat ett antal timmar med att titta på alla avsnitt av Black Books, sjukt charmig serie verkligen, så jag tycker inte att ett par timmar till skadar just nu så.

Feb 132011
 

Lördag så åkte jag in tidigt till Tensta för att möta upp Christian för att ordna min vackra lilla trasiga ruta som jag fick inslaged där någonstans runt om i Augusti eller liknande.

Som sagt så dök jag upp runt 12 tror jag och mötte upp Christian vid parkeringen. Där så tar han fram sitt lilla bygge och vi inser att borrhålen är lite felmåttade men att det går att korrigera typ, sagt och gjort så borrade vi om dom och sågade av ett par centimetrar från en av skivorna. Sen blev det ingengörskonst av att pressa ihop två plexiglas med två M8-bultar och lite för skojs skull så fyllde jag utrymmet mellan skivorna med frigolit just for the lulz. Anyhow, runt 14:00 så pös jag mot Norrtälje. Mötte upp Lynn och så surrade vi lite innan Mamma och Pappa Lynn kom för att hämta upp oss och barnen och efter lite slagsmål med mynt och dylikt så lyckades jag ordna en papperslapp som gav mig tillstånd att gömma mig i en snöhög tills dagen efter.

Vi hämtade upp Mats och Nenne och så begav det sig till landet, där så surrade vi mängder med Mamma och Pappa Lynn och sen blev vi bjudna på tacopaj! Fett gott verkligen, jag bara önskar jag kunde äta som en tjockis. Värsta är väl att jag liksom fått en annan syn på mat nu, förut så var det mest typ. “Äta mat är bra, för då är jag mätt, om det är gott så är det nice”. Men nu känns det verkligen som att det jag äter skall vara så sjukt gott från start till slut och verkligen få mig att njuta hela tiden. Och det är då jag vill ha mer av det…

Efter all denna goda mat så trippade vi ut till den stora vackra badbaljan som stod så vackert omringad av snö, ångan steg majestätiskt ur den och jag slängde i mig raskt. Vi drack lite öl, snackade skit i ca en timme kanske, och så rullade vi in för att äta efterätt. Som också var riktigt god =)

Och sen så sprang vi ut igen för att bada bada bada!

Och eftersom jag hade sagt att vi borde näcka då det är fett mycket trevligare att vara naken i en vedeldad badtunna så tyckte jag att det skulle vara så. Efter ett tag så var det faktiskt inte bara jag och Mats som var nakna, utan vi hade lyckats bli nakna laget runt =)

Vi lyckades få ut en flaska Cognac Martell om jag inte minns fel och söta glas som flyter i vattnet med en liten köl. Dom fick vara våra behållare för denna goda alkohol, och detta gjorde dessutom Martellen runt 40-44 grader varm. Den var fan utsökt då =).

Mitt i natten så fick vi främmande som inte var sen med att bada själv med oss. Dock runt 02:00 så gav vi upp. Då hade vi badat totalt i 6 timmar och jag såg ut som ett överviktigt russin med nagelproblem. Mina badbyxor hade fryst fast i trallen och Lynns bikini hade frusit fast i mina badbyxor. Så efter mycket om och men så slet vi loss kläderna, slängde dom i tunnan så att dom tinade och blev varma, satte på oss kläderna och så klev vi upp.

Runt 02:45 så var det bara att försöka sova, men möjligheten att ligga och snacka skit gör det svårt ibland. Vi lyckades somna vid 6-7tiden och vaknade av de vackra ljud som två barn gör ifrån sig. Såå lite frukost på det, och ett par timmar senare så var jag på väg hem i min kära lilla container. Nu sitter jag här, trött som ett as, och väldigt.. sugen.. kan man nog säga.

Oh, Kjell. Han har fått en ny bästis, i alla fall i hans ögon. Bara så att ni vet :P Tänkte ju att Evert skulle få lite semester nu ett tag framöver, gärna ett längre tag då Kjell verkligen gillar utsikten.

Nu blir det nog lite sömn och typ drömmar om en Tisdag som kanske sker.

Feb 082011
 

Inatt vaknade jag av att det drog från fönstret, och nu är näsan täppt… =(

Det är lite lustigt det där dock, jag har inga problem att sova med ett öppet fönster/dörr så att hela jordbros vindar kan smeka mitt anlete. Men när det är en liten sketen springa som läcker luft då blir jag fan galen… Det är verkligen som om man sover och så pratar folk i närheten, jag har inga problem om människor pratar i normal samtalston men så fort dom börjar viska så vaknar jag typ för “DET ÄR JU SÅ JÄVLA INTRESSANT” >_<

Så det blir att dricka lite te idag och försöka kurera mig lite, har inte lust att bli så där dödssjuk igen. Jag var fan det förra månaden. =( Vilket också är jobbigt, jag blir fan sjuk i tid och otid hela tiden nu. Det sliter som fan på mig och det påverkar mitt jobb väldigt mycket.

Idag har jag städat, slängt ena soffan, tvättat tvättat tvättat, tagit ner ena hyllan till förrådet och så. Måste iväg snarast för att handla krubb till kissarna och sådan där sand också.

Mailade någon tant igår ang en soffa jag hittade på blocket som bortskänkes, den såg så där riktigt mysig ut. Men det var någon som skulle plocka den idag, om han sa nej så skulle hon höra av sig. Och det har varit tyst i lådan så jag antar att han ville ha den. Så det blir att leta vidare. Och jag som hade tänkt att jag skulle ha värsta soffan och en liten säng klar tills Bill kom hem, liksom supprajsa honom lite ^^ Men nää.

Och jävla näsa/hals att vara fittig mot mig.. OOH, jag har ju fan Kan Jang hemma. Nu skall det supas!

Feb 072011
 

I lördags så körde jag hem Burro till sin nya lägenhet, kvar är en lägenhet som måste städas. Och idag har jag städat och städat och städat, skall försöka slänga ena soffan också, den är ändå så trasig och kommer inte att få plats när jag och Bill väl hittar någon form av säng att ställa där i vardagsrummet. Någon som har en 90x200cm säng att bli av med, eller kanske till och med 120×200. Borde kunna gå in där :P

Jag vill dessutom antingen laga min soffa som jag har kvar, hela ryggen är bruten och typ sticker ut. Eller så hittar jag en ny soffa på bortskänkes, måste ju bara styra upp det där med släp och stuff. Vilket.. jag kan iofs. Hmms, skall höra med Picko om släp. I så fall kan jag nog styra upp skoj skoj!

Efter Burro så åkte jag och Christian till Aspudden för att plocka upp Mackan, vi åkte då till Norrtälje och där så firade vi Martin. Runt 19:00 så plockade jag upp Lynn och Juri inne i “City of Norrtälje” och så när vi väl kom tillbaka så fortsatte kalasandet i många många timmar. Typ till 05:00 för att vara exakt ^^

Och uppenbarligen så är jag fortfarande för fet för att bli full på en grogg, hade ungefär samma tolerans som förut. Och jag har insett att jag kan dricka rätt mycket vätska utan problem, så länge det inte är kolsyrat för då måste jag ta det lugnt.

När festen väl dog så tog Lynn och jag ett rum fullt med leksaker för att sova, dock saknades det gardiner så solen sken så vackert in i rummet. Det slutade med att vi låg där och pratade om livet, händelser och sådant. I flera flera timmar. Och jag tyckte om det verkligen mycket ^^ Vi kom fram till att det känns som att vi känt varandra hela livet, men ändå inte. Så vi kan inte säga att vi känt varandra sedan vi var små, dock kan vi säga att vi känt varandra sedan jag var stor. ^^Och det är en mycket bra beskrivning av det hela =)

Söndag så körde jag hem Mackan, Juri, Lynn, Christian och mig själv, dock fastnade jag hemma hos Christian först för att titta lite på hans TV och dator så att dom kunde prata med varandra ordentligt. Vi åt lite pizza och sen städade vi ur min bil. Den är så ren och fin nu! Och till nästa helg så skall vi typ göra ett ghettomod för bilen där vi leker med plexi och annat skoj, kommer att bli riktigt fint fint!

idag var det meningen att jag skulle egentligen jobba, jag fick 4 veckor sjukskrivning av sjukan och jag tyckte att jag kunde komma tillbaka efter 2 veckor. Men i morse kände jag att jag nog skulle stanna hemma, mest för att jag kände mig sjukt stressad över jobbet och kunde inte få i mig mat alls. Det är nog lite för tidigt just nu alltså. Sen är jag sjukt orolig över morsan som åkte in på operation för sitt knä, vill ju bara henne det bästa liksom.

Nu blir det att gå till affären och handla lite diskmedel, skurmedel och sen skall jag gå loss på min lägenhet. För jag måste ju röra på mig, jag väger fortfarande Error enligt min våg, så det är bara att jobba vidare!