Efter ha spenderat 80 timmar på Diablo 3 så har jag tröttnat, jag blev inte ens level 60 eftersom jag lallade bort sista 30 timmarna med att inte göra något vettigt. Redan då hade jag typ tröttnat men jag ville så gärna spela. Sa som senast igår att “i helgen skall jag fan bli level 60, det är lite drygt 2 fulla levlar kvar tills dess, går snabbt!”.
Det går snabbt att levla absolut, men jag har ingen motivation. Dock så vet jag inte om det är för att jag är trött på spelet eller om det är bara min mentala hälsa som spökar. Jag är arg och irriterad av någon anledning, jag kan inte för mitt liv komma på varför. Är det brorsan som påverkar mig så pass mycket utan att jag ens vet det, eller är det något annat magiskt som ligger och stör.
Slutar om 4.5h, har redan suttit här i 8 timmar på kontoret och inget har hänt idag. Lugnet ger mig möjlighet att fundera över livet, över mig själv och allt där runtomkring. Men vad är en fundering utan svar? Vad är en fundering utan någon form av början att fundera över? Det känns mer som att jag blir mer irriterad av att försöka lista ut varför jag är irriterad.
Förnyade mitt abonnemang idag på Tele2 också, så om ett par veckor så får jag hem min Samsung Galaxy S3 som äntligen skall ersätta min HTC Desire HD som inte riktigt vill fungera längre. Den dör med jämna mellanrum och bråkar rent allmänt. Om den överlever så får den antagligen bli en dedikerad fjärrkontroll till XBMC.
Det är dessutom väldigt varmt, men av någon anledning så är det rätt så skönt. Det är fortfarande lite jobbigt med värmen, men det är inte alls som det var för 2 år sedan. Det är uppenbarligen en stor skillnad när man har gått ner 90 kg och “bara” väger 120kg numera. Fast ibland så kan jag få någon form av värmeslag som chockstartar svettningar i kroppen, dock är dom i bara någon minut.
Får jag ut något av detta inlägg egentligen? Hjälper den mig i någon form alls utöver att förmedla information till omvärlden. Detta var först och främst ett medium för mig där jag kunde skriva ner mina tankar på saker och ting, men nu känns det mer som att jag skriver en inköpslista på mitt liv. Jag förklarar kortfattat vad jag gör, vad jag inte gör. Men får jag ut någon substans av det jag skriver, är det någon djupare mening i orden som fastnar på skärmen. Eller skriver jag bara för att roa andra?
Ovetskap är något jag har svårt för, jag vill så gärna ha svar på allt, jag vill kunna svara på allt. Varför är det nästintill obehagligt när jag är tvingad att säga “jag vet inte”. Kan det inte vara befriande istället för att vara ett kontrollbehov av att hela tiden veta, lära sig saker. Lär jag för mig själv, eller lär jag mig saker för att “imponera” andra? Vem lever jag egentligen för, och varför finns jag egentligen? Vad kan jag bidra med till andra och mig själv.
Så många tankar, men ingen struktur.