May 242012
 

Det är lite väl mycket som hänt den senaste tiden och jag har svårt att hänga med.

Min bror har hamnat på sjukhuset och han minns inget eller ingen, han vet inte vem han är, vart han är eller vem andra är. Och det smärtar mig att se honom så livrädd, det gör ont att se detta. Detta är en sådan där grej som jag bara sett på film eller att gamla människor tappar minnet. Men att min bror på 34 år vaknar upp en dag där han inte minns något alls är inget jag ens kan relatera till. Vad gör man ens i en sådan här situation egentligen. Jag försöker hålla kontakt med honom, som en “ny vänlig vän” då. Eftersom han inte har någon relation till mig alls. Jag är bara en främmande människa som säger att vi är släkt. Hur känns det egentligen att vakna upp i en värld där man inte känner igen något alls, och man har massor med folk runt omkring sig som säger att dom är ens vänner och familj.

Det bryter ner mig på något sätt, jag försöker vara stark så där så som man skall vara men det är konstigt. I samma veva med detta så får Erika ta mitt förvirrande humör och det slutar med att jag blir arg/ledsen för ingen anledning alls, och det är inte särskilt trevligt. Dock så stannar hon kvar och finns för mig vilket är något jag värdesätter högt.

Det får mig att fundera över hur fragil hjärnan egentligen är, jag hade en jävla tur att ändå bli “mig själv” efter min hjärntumör. Fast dom var där inne och opererade. Men med brorsan så vet dom inget, dom tar prover och försöker hitta ett svar, men ingen vet något. Och han vill bara hem till sin lägenhet som alla säger är hans, så att han kan få vara i en miljö där han hoppas på att komma ihåg något eftersom det uppenbarligen är han som byggt upp sitt liv där. Och jag förstår honom.

Utöver allt det där så slog det gnistor ur batterierna på min UPS, jag vet inte om det är batterierna eller om det är hårdvaran i min UPS som är dåligt. Så den har jag kopplat ut. Väldigt irrelevant till hela inlägget, men det är ändå något som jag ogillar.

Annars så har jag dränkt mig i Diablo 3 där jag spelar lite då och då, det får mig att tänka på annat. Någon form av primitiv meditation i guess

  One Response to “Allt på en gång”

  1. Den smärtan som du känner nu känner jag igen. Tack gode gud att han fick komma in och få vård Håller tummar och tår att han ska hitta tillbaka till sitt liv och ge honom en stor kram från mig och hundarna.
    kram

 Leave a Reply

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

(required)

(required)

Notify me of followup comments via e-mail. You can also subscribe without commenting.