Oct 252012
 

Så länge jag kan fokusera på annat så märker jag inte av det, men så fort jag faktiskt inte gör något som kräver någon form av uppmärksamhet så startar den med sitt eviga uppdrag av att försöka bryta ner mig. Så länge jag kan minnas har det alltid varit så, det är nog mycket därför jag gärna pysslar med småsaker och inte bara sitter ner för att “fundera” på livet.

Jag känner mig så egocentrisk som ens tillåter mig själv att älta diverse saker som egentligen inte handlar om mig i sin helhet, men tankarna vägrar att lämna mig ifred. Rent intellektuellt så vet jag att det jag tänker är egentligen fel men jag kan inte försvara mig mot dom när dom väl tränger sig på. Det är nog någon form av ångest antar jag när jag väl tänker efter. Jag kan dock komma ur det rätt så lätt genom att distrahera mig med annat, så jag blir inte handlingsförlamad av min egna hjärna. Utan det är mer “Åh, jag ser att du inte har så mycket att göra just nu. Har du tänkt på detta månntro?”

Känns lite som programmen man installerade förut och kan fortfarande installera på datorn där man låter datorn jobba på komplicerade problem när den inte används utav dig, t.ex Folding@home, Seti@Home osv. Min hjärna fungerar nog lite så också, fast istället för att den använder tankeverksamheten till något vettigt, konkret och banbrytande så hittar den saker, händelser, känslor att lyfta fram, presentera det för mig i så många olika vinklar den kan så länge det är negativt på något sätt. Och jag dras med i det, jag funderar, jag känner efter, jag blir arg och ledsen. Men jag tillåter det att ske, vissa fall så lyckas jag faktiskt slå ner min egen hjärna och vinna över den. Men i andra fall så vinner den och jag hittar något att göra för att skjuta upp på slagsmålet.

Varför är det så viktigt för min egna hjärna att utsätta mig för sådana tester. Vad fyller det för funktion att jag om och om igen repeterar minnen om diverse händelser tills den punkt att jag nästan blir lite rädd för mig själv i vidareutvecklingen av mina hjärnspöken. För det stannar inte riktigt vid den konkreta händelsen eller minnet, utan jag vidareutvecklar det hela, skapar nya scenarion där jag får makten, och så skapar jag parallella händelser där minnet får makten. Min hjärna spelar ut båda sidorna mot varandra simultant tills den punkt att jag bara ruttnar, får ont i magen, vill slå sönder huvudet på mig själv.

Det brukar iofs resultera i att jag blir så arg på mig själv att jag glömmer bort det jag blir arg på, och sen sitter jag och är arg men minns inte varför jag var arg. Huvudtankarna är borta men jag sitter kvar med någon form av missriktad ilska eller nedstämdhet.

Jag har en skräckblandad nyfikenhet i vad som faktiskt sker om jag tillåter mig själv att bara spinna vidare istället för att agera på det, låta min hjärna löpa amok och iaktta mig själv från insidan. Tror nog att när den dagen väl sker så kommer jag inte komma loss och fastnar i mig själv.

Utöver min hjärna så klarade jag av Sambandsutbildningen galant, Deka var trevligt och veckan har varit lugn. Har precis fått min DIR-615H2 Wlan Router som jag skall mecka lite med för att ersätta min gamla trotjänare Zyxel P310W. Skall till mor i helgen och gulla med henne. Jag har slagits med tandläkare och gett dom alldeles för mycket pengar för en rotfyllning.

Denna text ger mig en skev hjärtklappning av någon anledning, min hjärna kämpar emot tror jag men samtidigt är det intressant att försöka ge sig på någon form av lekmannamässig analys av sitt egna mentala tillstånd. Man skall ändå tydligen känna sig själv bättre än andra, men i mitt fal så känner jag till mitt nätverk och servrar bättre än mig själv. Måste jag vara så fruktansvärt logiskt ologisk ibland. Jävla jag!

Oct 102012
 

Tydligen så har jag blivit “ansvarig” för vägtullarna i Norge, det är en intressant utmaning att se till att allt fungerar som det skall med övervakning och förmedling av information till resten av gruppen. Ovanligt roligt ändå.

Har installerat OpenElec på HTPC’n hemma då Windows 7 var bara bajs i hopp om att livet skulle vara enkelt, dock så skulle jag kunna köra XBMCbuntu igen då jag hittat problemet med varför ljudet försvinner när hdmi disconnectas/reconnectas. Men det fungerar så smidigt med OpenElec så jag ser ingen poäng i att byta. Fick även in OpenElec på min Raspberry pi, men jag är lite osäker på hur rapp den är. Kanske går tillbaka till Raspbmc istället. Stora problemet är väl ändå att dom kör senaste Devel så att databasen använder sig utav ett annat versionsnummer så jag kan inte dela informationen mellan de två på ett enkelt sätt. Måste uppgradera Xbmc på HTPC’n så att den matchar Raspberry Pi’s version. Kanske blir ett projekt till helgen eller nästa vecka.

Var på trede utbildningshelgen i Enköping, tycker mig klara det rätt så bra än så länge. Men jag är lite nojig över hur det skall gå på provet om 1.5 vecka. Jag lär faila med dunder och brak. Just for the fun of it -_-

Försöker träna bort SYNs beteende där hon skriker och gapar tills hon får mat, så nu får hon ingen mat så länge hon skriker och gapar efter maten, utan det blir när hon är tyst och typ gett upp istället. Sen funderar vi på om hon skall få en kattpolare, tror att hon skulle gynnas av det. Kanske införskaffa ett mindre klätterträd till henne också, eller kanske till och med bygga något roligt.

Blekte håret igår, det är.. gult. Kanske skall testa silverfärgning så att jag får bort så mycket pigment som möjligt. Vore kul att ha en riktigt ljus färg som inte påminner om det gula ljuset i ett trafikljus.

Installerade om min jobbdator med Debian 6 förut, slängde in Awesome som VM och jag är riktigt nöjd. Dock så failar jag hårt med att konfigurera ljudet ordentligt så att dmix fungerar. Kan bara få ut ljud från en källa i taget, det är iofs inget problem så eftersom jag hör larmljuden. Men det vore kul att ha en fungerande .asoundrc.

Som vanligt med livet så funderar jag över irrelevanta saker och händelser, inget jag egentligen behöver sätta i pränt då det är flyktiga tankar om småsaker. Men jag vill bara förmedla för mig själv och eventuellt andra att jag ännu inte är hjärndöd, även om andra säkerligen prompt tycker så.