Dec 292012
 

Jag är småsjuk och hostar, det är störande. Har varit mer eller mindre sjuk i någon vecka, dock så känns det som att det blir bättre. Men.. jag litar inte riktigt på min kropp -_-

Julen har varit trevlig, även om vi inte lyckades ta oss iväg till morsan. Ville hemskt gärna åka dit men vädret var bajs, jag var sjuk och skulle dessutom jobba dagen efter. Allt var bara feltajmat.

Nyåret är planerat att firas hos Walle och Flisan, jag hoppas verkligen att jag inte är allt för sjuk. Jag sitter ändå här på kontoret och hostar för mig själv, så jag är inte helt lamslagen. Mest orolig över att jag skall hosta sönder mig själv.

Fun fact, har lekt mer med OpenVPN. Fick liv i en till Site-to-site-connection till Vassius nätverk, och så fick jag lust att leka med clients. Så nu har jag fått liv i min laptop och jobbdator så att jag kommer åt mitt nät hemma osv.

Har försökt mig på mitt nya projekt med Raspberry Pi och en Serial LCD 16×4 display. Insåg rätt så fort att var något lite för svårt för mig. Jag skall dock försöka, rent hårdvarumässigt så kommer det inte vara något problem att löda kablar och mecka. Men… mjukvaran kommer vara krånglig, jag får som sagt se vad jag hittar på. Kanske blir vansinnig och äter upp maskinen när jag inser att jag inte klarar av det -_-

Vi har fått hem våran kära katt nu också, lite över 3 veckor så var hon borta hos Erikas mormor. Och nu är hon äntligen hemma, livet känns lite mer komplett på något sätt.

Dec 212012
 

Jag börjar få det svårare och svårare att skriva en blogg har jag märkt, saker jag vill skriva om är saker jag inte vill förmedla till omvärlden. Jag är mer mån om att få vara privat än vad jag har varit förut. Jag har fått smak för att få lyssna på andra än tvinga andra att lyssna på mig. Människor har intressanta saker att förmedla och jag har inget behov av att berätta om mig och mina äventyr hela tiden.

Självklart så hamnar jag i fokus ibland och det är inget jag stör mig på, det sker mer naturligt nu än att jag tvingar mig på folk. Jag vet inte om det uppskattas av andra, men jag uppskattar det. Och det är väl det som är viktigast i slutändan.

Funderar på om jag skall lägga ner bloggen, jag skriver aldrig något relevant längre. Blir mestadels bara något om teknik eller att jag mår dåligt över något som jag ändå inte kan skriva om eftersom jag inte vill berätta om det för andra. Kanske göra den låst så att det bara är för mig själv, så kan jag skriva allt jag känner och tänker på utan att behöva blanda in omvärlden.

Domedagen, jag tror inte på den.

Dec 112012
 

Efter ha spenderat en längre tid hemma hos mor med Erika så kom vi hem på fredagen, väl hemma så blev det städning, pyssel och göra oss i ordning inför kalaset på lördag.

Det var awesome, hela lördagen var riktigt bra. Det var många som dök upp, men tack och lov inte för många. Jag minglade mest runt och försökte prata med alla på något sätt, eller så rymde jag ut ett tag för att få lite lugn och ro i huvudet. Det var riktigt bra. Hemskt nöjd verkligen =)

Söndagen var riktigt bra den med, efterhäng hemma hos oss med bra människor.

Innan jag gick och la mig på söndag så passade jag på att dölja min födelsedag på Facebook, just för att jag inte orkade med 200 grattis från människor som ändå inte kommer ihåg att jag fyller år om inte Facebook berättar det för dom. Det slutade med att måndagen var tyst och lugn, jag fick några samtal, några sms och 3-4 inlägg på Facebook där jag blev grattad. I det hela så var jag väldigt nöjd. Idag så aktiverade jag så att folk kan se när jag fyller år och livet går vidare.

Hur ser jag på livet som en 30:åring då? På samma sätt som jag gjorde när jag var 29 antar jag, inget som ändrats. Livet fortsätter i den takt jag tillåter den. Ingen anledning att ha någon form av kris tycker jag.

Allt är awesome, jag mår fantastiskt och inget att klaga på..

Dec 062012
 

Jag tycker om att titta på henne i smyg, försöka förstå mig på de subtila rörelserna som talar sitt egna språk när tankar far igenom hennes hjärna.

En värld som intresserar mig, ett sinne som utmanar mig, en människa som jag har svårt att sluta tänka på.

Bästa som finns.

Dec 052012
 

Haft ett kortvarigt äventyr i Göteborg där jag fick se hur de jobbade där med nya tullarna, i samma veva så lyckades jag bli sjuk. Vandrade mest runt och var febrig och ville bara hem till Stockholm. Tack och lov så var det bara 2 dagar, men tillräckligt för att jag skulle småhata mitt liv.

Efter Göteborg så tog jag mig till Enköping för att vara hundvakt med Erika, vi sitter i den ensliga skogen med ett gäng söta och gapiga tussar som studsar runt och vill rensa våra näsborrar. Det är mysigt och samtidigt så saknar jag stan. Saknar även katten som är hemma hos Erikas mormor på semester eftersom vi är här. Tror hon har det rätt så bra hos mormor, jag förväntar mig att få hem en liten tjockis. Eller mer tjock än vad hon var förut. -_-

Jag ritade för ett par dagar sedan, det var konstigt och läskigt. Men samtidigt så var det roligt att få vara lite kreativ. Dock så är jag inte alls nöjd med vad jag har producerat, det är bara en ful liten bild på någon form av gubbe. Det jag hade i sinnet är absolut inte det som är på pappret. Även om jag fick uppmuntrande ord så är det inget jag direkt känner själv, det är bara ett tappert försök till att vara konstnärlig antar jag. Försökte igen igår, hade en liten mental bild av något som jag ville rita men det fungerade verkligen inte. Blev bara trasiga linjer och någon fånig bakgrund med spetsiga bergtoppar som mer ser ut som tomtehattar.

Vill jag verkligen rita för att jag vill rita eller ritade jag bara för att jag vill liksom duga i andras ögon? Det är en fråga som jag funderat över i ett par dagar. Vad fyller det för funktion att jag ritar något som jag ändå inte känner mig nöjd över, ritar jag för att vara “kreativ” så som många av mina vänner är? Eller ritade jag faktiskt för att jag tyckte det var intressant och något jag skulle kunna göra mer i framtiden? Det var nog därför jag försökte mig på det igen, bara att rita något jag funderat på under dagen. Något som jag själv tyckte verkade lite vackert, lite spännande. Men när jag väl försökte så blev det inte alls något som jag förväntat mig.

Men det hela kan även handla om att det inte går att tvinga fram ett motiv, utan det skall “växa” fram på något sätt. Låta pennan prata med mig än att jag tvingar pennan till att prata med pappret. Kan man träna fram en talang för något när man inte har direkta anlag för det? Jag har alltid dragits till att rita mönster och geometriska mönster, men det är något som tilltalat mig. Dock så är det tråkigt i längden eftersom när man väl ritat en triangel så har man ritat en triangel. Det är inte så mycket mer med det egentligen, men att rita av flummiga fantasier, omgivningar, händelser eller människor så kan det skilja sig så mycket från en simpel fyrkant.

Det är mysigt att pyssla med både hundar och hästar, det får mig att komma tillbaka lite till hur det var när jag var yngre. Jag uppskattade det inte lika mycket då som jag faktiskt gör det idag, det är rätt så enkelt att vara efterklok antar jag.

Insåg precis att jag skriver ordet “jag” hela tiden, allt handlar bara om mig mig mig mig hela tiden. Jag kanske skall försöka sluta vara så egoistisk i alla avseenden, allt handlar inte om mig konstant. Det är nog därför som jag kanske reagerar över saker som jag tycker påverkar mig men egentligen bara handlar om en osäkerhet på mig själv.

Hela den där meningen verkar mest konstig och jag kan inte riktigt förklara den, men är nog vettigare att låta den vara kvar så kan jag läsa den i framtiden och kanske förstå den bättre senare.

Ju mindre jag blir ju mer medveten om mig själv verkar jag bli, tror nog att jag ignorerade väldigt mycket när jag var som störst eftersom det ändå var det folk oftast såg. Jag har väl aldrig låtit människor komma mig nära eftersom jag inte ens själv visste vem jag var. I och för sig så har jag svårt att släppa människor nära inpå mig även idag, har någon trasig paranoia som styr mig i vissa avseenden.

Som vanligt så handlar min blogg bara om mig mentala tillstånd, elektronik eller vad jag gjort senaste dagarna. Kanske skall försöka göra något mer konstruktivt istället.

Skall skotta väg imorgon tänkte jag, och försöka styra upp vintersulor på morsans bil så att den är klar tills hon är hemma. Skall även lägga in lite ved i spisen så jag avslutar detta egocentriska utlägg om hur allt skall vara så dramatiskt!

Smorda leverpastejsbitar som gnider sig mot glödgat is är något som jag ändå längtar efter, hur skall jag lösa detta?