Oct 152013
 

Förra inlägget så skrev jag att jag avslutat mitt konto på Darkside, idag så vill jag berätta att jag är tillbaka igen. Jag växlar allt för mycket med vad jag vill och inte vill känner jag.

Fast mycket var ändå för min egna del, jag ville mest se för mig själv om jag klarade av det. På samma sätt som jag har klarat av andra saker den senaste tiden.

Det första som i princip hände var att jag uppdaterade min presentation till en lite mer ärligare text om hur jag uppfattar mig själv

“Jag är inte så fruktansvärt intelligent som jag ändå försöker framställa mig själv som, bara för att jag slänger med konstiga ord och kreativa meningar så är jag rätt så mentalt lat och fast i den praktiska världen. Det finns dom som faktiskt uppskattar mig som individ men dom har haft åratal där dom härdats av ett intensivt umgänge med mig.

Jag är rätt så krånglig att umgås med när man väl orkar lära känna mig. Rent ytligt så är jag både bitter och snäll.”

Detta genererade en nyfikenhet hos en främmande människa som frågade vad som var så krångligt med det, vilket fick mig att svara ovanligt ärligt och öppet om hur jag fungerar. Fick ingen vidare respons över det men det är lite irrelevant. Det som var viktigt för mig var att jag ändå beskrev en del av mig på en väldigt privat nivå för en vilt främmande människa. Om jag kan göra det med någon jag inte känner så känns det som att jag går i rätt riktning.

Det är mycket som hänt den senaste tiden i mitt liv, jag bor inte längre i Husby med Erika utan jag bor i Sundbyberg med min vän och arbetskollega Ahlbom. För de som inte riktigt vet så är jag och Erika inte längre ett par (Vilket jag ifrågasätter nu om det ens är någon som läser bloggen längre, det känns lite egocentriskt att tro att jag kan förmedla sådana här saker till omvärlden och förlita mig på att jag har berättat för alla)

Men oavsett så är det som det är, ett gemensamt beslut baserat på händelser som jag inte är stolt över. Jag och lögner verkar ha svårt att släppa taget om varandra. Det viktigaste som finns just nu är att jag får behålla Erika som min närmaste och bästaste vän. Så länge som det går..

Utöver det så försöker jag jobba på mig själv och min självkänsla, har tagit kontakt med vården för att kunna få prata med någon form av Psykologisk mottagning i och med att jag inser att jag har en del issues jag känner att jag vill ta tag i, saker jag vill förstå, tankar jag behöver hjälp med. Har varit otroligt duktig på att tro mig vara starkare rent mentalt än vad jag egentligen är. Inte så att jag ger folk en chans att se hur jag egentligen mår rent psykiskt heller då jag alltid skall vara den där glada, starka, roliga Nippe.

Det är enkelt att dölja sin psykiska ohälsa när man gömmer sig bakom ett elektronikprojekt och inte hör av sig till någon.

Nu känner jag att det börjar bli lite väl privat men det är ändå skönt att skriva lite, för mig själv primärt. Bara det att jag vill försöka förmedla lite om mitt liv till människor som ändå betyder något för mig och jag uppenbarligen betyder för dom.

Amöbafontäner….