Jan 262014
 

Sitter just nu och är förbannad utan någon direkt anledning, det yttrar sig i någon form av hopplöshet och destruktiva tankar. Det är något många människor upplever, mitt är inte mer speciellt än andras. Men det kanske hjälper mig att skriva ner det på något sätt, se det i ord än att sitta och typ stirra ner i golvet och försöka på mig någon form av introspektiv analys där jag bara blir mer förbannad på mig själv än att det bidrar till något konstruktivt.

Detta yttrar sig i regel när jag håller på med mina primära intressen, särskilt elektronik. Men kan även slå sig fram när jag försöker lösa något rent praktiskt eller när jag försöker lära mig något som jag i regel har svårt för “Typ, som att förstå andra människor och deras regler samt signaler”.

Jag får för mig att jag skall göra något, så då sätter jag mig ner och försöker förstå vad det är som skall göras och sen börjar jag att arbeta på det. Det är oftast då jag kan mötas av två känslor, den ena är “Aha, jag förstår precis vad jag håller på med!” och så kan jag använda min egna logik för att komma vidare, eller till och med följa en guide helt slaviskt men ändå förstå varför saker och ting skall göras eller inte.

Andra sidan är att jag förstår vad som skall göras, men jag vet inte hur. Oavsett hur mycket jag läser om saker så blir jag bara mött av en gigantisk vägg som jag omöjligen kan klättra över. Vilket gör mig ledsen för att jag inte kan prestera på det sätt som jag vill kunna prestera. Det är ju inte ens för någon annan, utan det är min egna hand jag vill ha på min axel som säger “Good job!”. Men nu sitter jag här, slitit mig i håret över skitproblem som blåses upp och blir gigantiska, vilket gör att alla andra idéer på att fördriva tiden på jobbet blir bara meningslösa och jag sitter här med Tom Waits på alldeles för hög volym samt stirrar på skärmens vaga själlösa lysrörsljus.

Problemet är inte löst, jag kan inte börja med något annat. Blir handlingsförlamad vad det gäller allt som är inom mitt intresse, även om det är något som jag vet är enkelt så tappar jag all form av lust att försöka vara produktiv.

Jag vet att detta kommer sluta inom någon utdragen tidsram, men jag önskar jag kunde vara mer konstruktiv med det hela än att bara identifiera att det är ett problem. Jag har varit så här så länge jag kan minnas, men någon lösning på det hela har jag inte. Problemet kvarstår som jag har reagerat över och i många fall så kvarstår problemet i all oändlighet, eller att jag går runt problemet och löser det med silvertejp eller liknande. Det typ.. fungerar men det är inte alls stabilt eller vettigt. Jag får förvisso ett resultat som liknar min ursprungliga idé men… det är fel resultat.

Ibland önskar jag att jag inte alls hade ett stort intresse för elektronik och dess omgivning, eller att jag bara var en vanlig användare som levde i någon form av ignorans. Att jag hade en vän jag kunde ge mat till när denne var över och fixade något datorproblem som jag lyckats dra på mig. Så kunde jag få vara bra på typ.. asfalt eller något.

Men som vi alla vet som lever i verkligheten, det går ju inte att lösa ett problem bara för att man önskar sig något annat. Jag har dom resurser jag har, jag får lära mig att hantera det på något bra sätt. Tror det första steget är ändå att inte försöka skapa massor med projekt. Utan om/när jag väl får för mig något så sätta mig ner och fundera över om jag verkligen vill genomföra det hela, om jag kan ens slutföra det hela. Vad jag måste göra och inte göra, hur mycket tid skall avsättas och sådant. Bara frågan om mitt NAS är ett projekt som jag funderat över otroligt mycket, jag är dock lite orolig över att jag skall ta mig vatten över huvudet när jag väl sätter mig ner och meckar med det hela. Jag har ändå funderat i 1.5 månad nu över vad jag skall göra fast jag har haft i princip all hårdvara liggandes.

Har faktiskt börjat skjuta upp saker väldigt mycket nu inser jag, har haft massor med projekt men jag låter bli att göra dom eftersom jag har insett att det antagligen kommer vara svårt och krångligt samt att jag antagligen inte kommer lyckas ändå så.

Jag är nog redan på väg åt det håll som jag ändå kände skulle vara någon form av första steg.

Livet är krångligt, min hjärna förstör mest för mig verkar det som.

Två inlägg i bloggen på en kort tid, det känns faktiskt mest jobbigt att exponera sig själv så här. Livet var lite lättare när jag var ignorant och levde på all form av bekräftelse, men det är inte så lätt längre. Jag vill för det mesta vara ensam och gömma mig i någon form av tystnad än att träffa folk. Ta semester i 4 veckor och hyra en stuga ute i ingenstans och vara helt ensam, inte ha någon kontakt med någon och bara.. vara för mig själv. Det låter lockande.

Whine whine whine, jag bara klagar och klagar.
Nu skall jag plundra matmaskinen på jobbet efter något farligt och onyttigt

Jan 232014
 

Long time no see kära virtuella dagbok. Tänkte att det kanske kunde vara bra att skriva något här igen. Tänkte även dela upp inlägget i två sektioner, en där jag skriver lite om livet och tankar och den andra biten där jag dokumenterar mina projekt och idéer.

Vad har egentligen hänt sedan jag skrev sist.
Jag träffade en psykolog som visade sig vara mer en biologisk motsvarighet till en diktafon, han repeterade det jag sa och frågade mig “i mina ögon” dumma frågor. Jag förstår självklart att det finns någon form av “default”-hantering av nya kontakter och sådant men inte när det är något som sker varje gång att man bara repeterar det jag säger.

Det var aldrig bokstavligen det som repeterades, men det var precis samma sak som jag fick tillbaka. Aldrig några egna tankar om det hela, bara påminde mig om vad jag själv precis sagt. Jag accepterar detta självklart första mötet då man skall ändå på något sätt knyta en kontakt med varandra, jag förväntar mig inte att någon magiskt skall ske där personen bara trycker på en knapp och helt plötsligt så får jag vingar och en småtrasig käpp.

Men andra gången så var det samma sak igen, i en hel timme ännu en gång så repeterades det jag pratade om. Jag fick ingen respons, det var bara oinspirerande och gjorde mig mest irriterad samt ledsen. Sen blev jag nästintill förbannad över den mest idiotiska frågan “Vill du fokusera på att må bra eller fokusera på det som är dåligt”.. Alltså, jag är väl där av en anledning? Inte sitta och älta det som är dåligt utan att jag ville utvecklas.

Tydligen så är detta vanligt att fråga människor i sådana situationer, just för att personen i fråga skall känna själv att den är där för att vilja hjälpa sig själv osv. Det är väl lite intelligentare än så förstår jag.. Men jag blir galen på den frågan, för mig blir det uppenbart jätteidiotiskt och jag hakar upp mig på det. -_-

Jag skickade ett sms till människan sedan och skrev att jag ville säga upp våran kontakt och förklarade att jag inte riktigt kände den personkemin mellan oss. Det svar jag fick tillbaka var “Ok! Jag skickar räkningen och meddelar vårdcentralen om det”.. Inget mer? Inte ens nyfiken på varför jag kände som jag kände? En så sjukt oinspirerande människa verkligen. Hoppas dock att det fungerar bättre med andra patienter.

Idag så har jag kontakt med en annan som kostar bra mycket mer men jag blev tipsad om henne och my god, kände på något sätt att vi hade väldigt bra kontakt och det kändes riktigt bra efter bara första gången. Även om inget är “löst” i mitt liv direkt så kändes det ändå väldigt givande att få prata med henne, hon gav feedback, egna åsikter. Frågade mig om saker i mitt liv och var väldigt drivande än att bara sitta där och se ut som en rumstempererad gummidocka. Jag tror på att det kan bli mycket bättre denna gång, även om det är mycket dyrare så känner jag ett bättre förtroende.

Utöver just min skakiga kontakt där så har mitt liv varit rätt så odramatiskt, jag har varit rätt så duktig med att inte utsätta mig för konstiga situationer. Jag jobbade hela jul och nyår vilket gjorde att jag var upptagen med det. Jobbade dessutom 5 veckor natt i ett svep, även om jag var ledig under helgerna så var jag tvingad att leva nattetid. Blev inte så mycket sociala kontakter med andra människor utöver ett fåtal människor.

Nu jobbar jag äntligen mitt vanliga schema igen så det betyder att jag kan få se solen lite mer “när den väl behagar att titta fram”.

Jag lyckades utsätta mig för en situation och kunde vara ärlig om det redan dagen efter, det kändes som ett framsteg på något sätt även om det hade varit vettigare om jag inte utsatt mig för situationen från början. Livet är krångligt och hur man skall agera och bete sig med sig själv och med/mot andra människor.

Nog om det och mina tankar.

Rent tekniskt, vad har hänt.

Jag fick hem mitt 32U-rackskåp, det var skadat i frakten men det var mer en skönhetsmiss än att den inte fungerade längre. Lite störande dock, men fint blev det.

Har suttit och skissat och funderat över hur jag skall jobba med mitt nya NAS och dess lagring istället för att slänga mig in i det bara så där och göra något halvdant. Så jag har suttit i över en månad och bara varit teoretisk, börjar undra om jag någonsin kommer fixa maskinen rent fysiskt eller om jag skall bara fundera över hur jag skall göra i all oändlighet. Jag är inte särskilt bra på att vara teoretisk har jag märkt, jag kommer inte särskilt långt utan jag fortsätter i all oändlighet och gör inget vettigt istället.

Jag har införskaffat mig ett JBOD-enclosure för 16 disk som jag skall koppla in i mitt nya NAS också, vilket kommer ge mig totalt 28 hårddiskplatser. Jag kommer att kunna lagra hur mycket idioti som helst! Frågan är då om jag skall göra flera volymer med Raid5 eller en gigantisk Raid50. Skall jag köra LVM med kryptering på det hela eller skall jag skita i det helt och hållet? Vill jag ha möjlighet att kunna expandera mina volymer eller vill jag köra på statiska storlekar?. The questions.

Har även skickat en förfrågan om att få nätverksuttag installerat ordentligt i vardagsrummet, mitt sovrum och Ahlboms sovrum. Jag kan göra det helt själv självklart, men om det inte var allt för löjligt dyrt med installation och material så skulle jag gärna betala för det så att något företag med alla resurser och sådant fixa det åt mig. Snyggt dragna lister, vettiga hål och allt det där. Jag lär ju inte flytta de närmaste 5-10 åren så då kan jag göra det ordentligt. Det skall ju dras till rackskåpet och patchas in där.

Är även på jakt efter en vettig 19″ KVM, helst en sådan där cool “men skitdyr” 1U utdragbar skärm med tangentbord + KVM till den. Men det lär jag inte hitta bara så där, så att ha en skärm på racket får räcka tillsvidare antar jag. Hittade dock söta 3U-enheter med en väldigt liten skärm i. Också väldigt dyr självklart så det är bara något jag dregglar lite över.

En kort lista smidig lista på mina pågående projekt och idéer:
1. NAS, HP DL180 G6 skall konfigureras tillsammans med mitt JBOD
2. Fujitsu Primergy TX200 S7 skall få en till CPU och 32GB mer ram. “Ligger på skrivbordet”
3. Flytta all hårdvara till racket
4. Fixa kablaget till racket
5. Modda in skärmen till SL-RaspberryPi-enheten i racksidan istället för hallhyllan
6. Skaffa liten USB-skärm och tempgivare till RaspberryPi för att kunna monitorera tempen i racket
7. Fixa min Split Horizon för nihplod.com på min DNS och fimpa int.nihplod internt
8. Se till att IPv6 hemma fungerar mer smärtfritt, har inte några problem idag direkt dock.
9.. mer och mer och mer…

Jag har så många fler projekt insåg jag, skall nog lugna ner mig lite med det hela.

Livet är faktiskt inte så dumt just nu, jag mår ovanligt bra och det känns som att det går åt rätt håll numera. Vem vet, det blir nog en bra människa av mig till slut! =)