Nov 262014
 

Har funderat över att ta bort bloggen, inte särskilt mycket som skrivs i den längre.

Känner mig lite omotiverad att skriva om mig själv numera, även om jag kan vara väldigt duktig på att prata/skriva om mig själv när jag väl pratar med någon.

Just i detta läge så tycker/känner jag en sak men jag agerar på ett helt annat sätt. Inte alltid, men det smyger fram. Det gör mig inte särskilt glad och leder till utdragna tankar på vad jag skulle ha gjort för att fått det mer som jag vill.

Känns som att jag vill försöka få större kontroll över mitt sätt att agera, uttrycka mig och hantera situationer/livet.

Snart 32 och har fortfarande inte gjort något vettigt av mitt liv, är det nu livskrisen skall komma? Inget sug efter sportbil eller 18-åringar med silikonläppar direkt. Jag vill mest stänga in mig och typ slippa interagera med omvärlden.

Jag skall vara glad egentligen. Jag har mat på bordet, tak över huvudet, värme om vintern, vänner som bryr sig och ställer upp för mig, jobb, en hobby och många andra saker. Men jag är inte så glad längre av någon anledning.

Varför är jag inte det för? Vad saknar jag egentligen.

Önskar det vore lättare att förstå mig själv och dessutom förstå andra människor. Jag tror ärligt talat att jag aldrig kommer fungera ärligt och vettigt med andra människor, det kommer alltid finnas en barriär som jag inte kan hantera som gör att jag blir oärlig, inställsam eller en pajas.

Jag ser en ljus framtid av isolation i skogen med djur.